ofrTd och frids bönEr. 435 kunde, därest han ville hushålla, med ringa tillskott till denna summa subsistera ett år vid universitetet.» Af 64, hvilka samma termin godkänts i studentexamen, hade därför knappt hälften inskrifves. Nordenstam åter säger samtidigt att vid uniformernas införande »icke trutit hofsamhet eller tålamod». Men däremot hade han funnit det oundvikligt att »till en viss grad vara pedantisk» därutinnan att de som engång hade uniformer ock borde bära dem i enlighet med föreskrifterna, ej som studenterna själfva tyckte. Ett kejsarbesök kunde väntas, och »det yttre skicket eller oskicket verkar mer eller mindre, till fördel eller nackdel, på alla i allmänhet, men verkar naturligtvis ännu mera på Den som är van att se allt i ett ypperligt skick. Hvad måntro Man skulle säga om Man finge se våra studenter med deras nonchalanta hållning, med uppknäppta rockar . . brokiga västar och halsdukar med stora rosor, långt fladdrande hår och här och där ett litet skägg? Jag tror att följderna skulle blifva bra oangenäma för hela universitetet, och Gud vet om intet en sådan anblick skulle mer eller mindre äfventyra dess existens.» Så aktningsvärda dessa motiv, från hans synpunkt sedda, än kunde vara, hade han å sin sida väl knappast någon föreställning om hvilket intryck det på ungdomen gjorde, då han upprepade gånger inskärpte t. ex. att kring halsen någon skjort- eller sparrkrage under inga villkor fick vara synlig, utan endast svart duk — än mer att i sådant afseende »hos ynglingar ovillkorlig vördnad och lydnad mot öfverhet och förmän nödvändigt måste fordras och ernås, liksom däri ligger deras egen och hvarje bildad medborgares egen sanna ära».