436 ny \ brytningar. Men stämningen hos de unga fr un träder klart nog i hvad som säges i historisk-filologiska studentfakultetens protokoll för den 9 mars 1854. Dekanus, heter det, framförde »en faderligt omtänksam uppmaning» från rektor, p.tt alla studenter som voro skyldiga att bära uniform, skulle i tid bereda sig att vid det stundande kejsarbesöketj »kunna presenteras i galla dräkt med thy-åtföljande vätja oeh trekantig hatt, bortrakade mustascher och skä^g, etc. etc. som sig bör vid dylika briljanta och utomordentliga tillfällen». Det var dpck ej blott sådana småsaker som hos det yngre släktet verkade en ny sinnesriktning. Vid samma möte anmärktes ock »huruledes bland andra tidens tecken efter filosofie-professionens afskaffande med ens snart sagdt ali filosofisk litteratur lämnats å sido för att lik en annan terra incognita orörd och bortglömd med sina talrika mystiskt prunkande bokryggar endast och allenast utgöra ett slags litterärt skådebröd, allom till ära och ingen till gagn». Å andra sidan antecknar Elmgren redan våren 1853 a"tt »dessa senare åren» bildat sig en kosmopolitisk och ateistisk fraktion bland studen-terne, de s. k. världsförbättrarne. Dess medlemmar drifva förnämligast på naturvetenskaperna, anse finska sträfvanden alltför inskränkta och likaså inskränkt är att ha religion. — När så tillägges: »religion, fädernesland, ideell filosofi, historisk tradition äro för dem en styggelse», så får man väl till någon del skrifva detta och andra stränga omdömen på räkningen af att Elmgren var teologie kandidat och ifrig finskhetsvän; men obestridligt har antecknaren sett rätt uti att härmed i Finland uppträdde en tankeriktning bjärt kontrasterande mot den som hyllades af Topelius och säkerligen