444 ny \ brytningar. skall fråga ryktet om er färd, ty det är Finland som betalar sin hedersskuld med edra svärd. Och, säger samma blad, som ju ej kan misstänkas för partiskhet, »enklare, sannare och skönare kunde icke de känslor uttryckas, som lifvade alla närvarandes hjärtan, än de i dessa verser voro uttalade». Äfven härvid var Topelius sålunda en tolk för känslor om hvilka många förenade sig. Dessa känslor få ock sin förklaring i att Topelius redan i andra Helsingforsbrefvet påminner om huru »mer än 1800 finske officerare för närvarande tjena i ryska armén, beredde att våga lif och blod i striden mot kristenhetens fiender». Dessa följas med deltagande af många, som eljest äro främmande för politiken, och om de falla för sin plikt, »skall man säga om dem att de be-römligen fallit, också de, för det finska namnets ära». Den uppfattning han här uttalar har ju i Finland varit allmän både före och långt efter denna tid. . Äfven majoren i Julkvällen, som själf varit med i kriget mot Ryssland, anser att svärsonen i det turkiska kriget kämpar för fäderneslandet och äran. Och i själfva verket ha många sådana krigare kraftigt bidragit att i Ryssland upprätthålla och befästa det finska namnets anseende och därmed indirekt gagnat sitt fosterland. Men oberoende af alla sådana synpunkter framstod säkert för Topelius troheten mot landets lagliga öfverhet såsom ett viktigt drag i den finska folkkaraktären. Det var ju denna trohet Runeberg besjungit i Fänrik Ståls sägner — samtidigt med att han lät den mest bitande ironi drabba den monark krigarne tjenade.