rosengård och kardborrar. 487 kan jag sällan muntligen utveckla mina åsikter. Ett skriftligt meddelande tillåter äfven en lugnare pröfning.» Därför bilägger han en sammanfattning af dessa sina åsikter, där det bland annat heter: »Att med eller utan europeisk garanti, med eller utan federativ ställning till andra, ställa 1,600,000 vid sidan af 60 millioner, tätnade genom kriget och förbittrade genom förlusterna, är olycksbringande. I bästa fall skulle ett ständigt fältlif och en armé af minst 50,000 man uppsluka våra materiella tillgångar, och vår kultur skulle gå tillbaka under en börda för hvilken landet dignar, utan att dock. hafva en säker framtid att påräkna.» Därför har Finland ingen annan utväg än att vänta. »Ja vänta — det kan synas hårdt för ett släkte som har föga hopp att se den väntans frukt, men för historiska hvälfningar är en eller par mansåldrar ringa. Vänta måste Finland på den dag då den ryska kolossen sammanstörtar inifrån, ty först då är dess tid kommen. Men skola ej under den långa väntans tid dess intelligenta krafter förtryckas, dess moraliska förslappas under ryska inflytanden? Nej — sju sekler bevisa nationens sega motståndskraft. Och dessa senaste 46 åren, har icke Finland därunder, oaktadt despotismen, gått stora steg framåt? Visst komma där pröfningar, visst skola förhållandena ofta kännas hårda och tunga, men så är ock vår nation starkast i det passiva. Grunden är lagd, endräkt och fosterlandskärlek skola bygga därpå och Finlands framtid beror dock till sist af Finland själf.» ,1 brefvet säger han vidare: »Jag begär ej att du skall dela min öfvertygelse, du skall endast erkänna