•v : . • ■. . 490 NYA BRYTNINGAR. hjärta att glädjas och önska dem godt. Jag tycker det är renaste spelet i sådana fall att känna och ej reson-nera, och så tyckte alla de våra i Österbotten, fast här voro andra tankar. Ty neutralitet i sådana tider, hvad är det annat än tankar och handlingar som beljuga hvarandra inbördes; hvem är då icke part i sitt hjärtas botten? Visst kännes det mången gång tungt att stå på den sida där vi nu stå; visst tycker man stundom det vore gladare att stupa i den andra sidans leder, än att lefva och segra på denna sidan — men öfver våra tycken och våra minnen står framtidens stora sak, och man skall åtminstone ej säga att finnepL har dagtingat med sin plikt. Förlåt, min gode och vördade Bror, denna långa expektoration, hvars resultat kanske, i hvad som angår min politiska trosbekännelse, blir att »ett dåligt hufvud hade han, men hjärtat det var godt.» Får jag nu begära Brors vänliga råd, så säg mig med några rader: är det tillräckligt, sålänge jag ännu är Ivungen att skräpa i politiken, om jag söker att förbättra mina öfverilningar etc. med ett så lugnt språk som möjligt — om jag tvärt afstår från alla ledande artiklar —j^g om öppet bekänner och hyllar de västerländska idéerna utom kriget — om jag alltid söker att göra våra fiender rättvisa — om jag så litet som möjligt har att skaffa! med våra bundsförvanter — är det tillräckligt? leke för att återvinna popularitet, det aktar jag ringa, [men för att ej utså tvedräktens frön. Bör jag göra något annat ännu därtill? Hade det gällt mig ensam, så skulle jag aldrig besvärat Bror med hela detta kapitel extra muros. Men min tidning utdelar nära 2000 exemplar, och desto större känner jag plikten att verka godt och icke ondt. — Ö