492 nya brytningar. Där jag stod som en fatalist och väntade framtiden med armarna i kors, kom hastigt en hvirfvel och lyfte mig opp på en plats som vore glad och god, om den ej skulle tynga med själfva sitt namn. Jag har skrifvit böcker och kände ändå lifvet så litet. För det att ingenting var förändradt inom mig, förstod jag ej att den yttre ställningen skulle förändra så mycket i människors ögon. Jag tänkte det skulle vara nog att egna ett helt lif åt de höga idéerna. Och likväl har man behandlat mig nästan som en landsförrädare för det jag ej ställt dessa idéer mellan svärdsuddarne, för det jag vågat ställa dem öfver dagens politiska jämviktsfrågor, för det jag öfverlämnat dem åt en högre vishet än stundens och trott oss kunna egna ett odeladt hjärta åt vårt lands närmaste faror.» Följer så utläggningen af hans ståndpunkt i afseende å kriget, hvilken sedan afslutas med dessa ord: »De som annorlunda tänka må afgöra den saken med sitt samvete; jag begär blott att samma rätt må vederfaras oss alla. Skall jag tillstå en enfaldig tro? Det förekommer mig som skulle liberalismen i Europa (efter man nuförtiden diträknar också Napoleon och Abdul-Medschid), likasom 1741 års partimän, ha ämnat uppgöra den här saken på egen hand, »bara Gud ville vara neutral». Men som Vår Herre mera sällan brukar vara det, när något särdeles är på färde, så ser det ut som ville han lära båda parterna veta hut; och hvem vet i huru många skärfvor liberalismen skulle sönderfalla och skena sig på sin egenrättfärdighet och egoism, om ej Vår Herre hölle den ständigt spänstig och vaken genom skräckbilden af det mörka molnet i öster?