54. Blommande sköna dalar. Samtidigt med att skalden genomkämpade sista akten i konflikten med Morgonbladet hade äfven hans maka på sin färd liaft att utstå åtskilligt som satte hennes själsstyrka på rätt hårda prof. Resans vedermödor började strax efter det man skilts åt. Väglaget var dåligt, så att färden gick långsamt, och Aina var fortfarande illamående, hvarför man följande dag klockan sex på eftermiddagen nödgades stanna i Tavastehus och rådfråga läkare. Eljes hade man ämnat taga det andra nattkvarteret längre fram, där det var billigare än i staden. Nu fick man icke ens rum på gästgifvargården, utan måste taga in på stadens hotell, som var ännu dyrare. Och här fanns ej heller mer än ett enda, högst otrefligt rum med två enmanssängar. I den ena fick Aina ligga, i den andra Annette med Toini; Julius och Charlotte lågo på golfvet och fru Emilie — satt. Dessutom var i gården >ryssar i inkvartering så rysligt», officerare »roj våde» i rummet bredvid, och man hade oro för sakerna, som lågo i ett oläst lider; dock lofvade hotellvärden ansvara för dem. Den tillkallade läkaren var ej heller särdeles uppmuntrande; tvärtom sade han: »Det är också en illa