517 nya brytningar. väld tid att resa med små barn», och »han menade att vi hvarken" kunde resa vidare eller stanna kvar för dyrhetens skull». Han ordinerade kinin, febermixtur och kräkvin, hvarmed skulle omväxlas hvarje timme under natten, dock ej om flickan sof. Ordinationen var emellertid litet kvistig att efterkomma, då Julius' klocka, den enda man hade, stannat; den gick blott en liten stund då man skakade på den. — Till råga på allt hade äfven jungfrurna turvis anfall af frossan. Följande morgon var dock Aina bättre, lät sig kaffet väl smaka, ehuru det var »högst dåligt», skref i moderns bref en hälsning till sin älskade pappa och ville ej höra talas om att dröja längre. Äfven läkaren gaf lof att fortsätta resan och svarade, då professorskan ville ge honom tre rubel: »Jag behöfver ingenting för så litet.» Men ännu hade man för sig 36 mils resa utan någon stad, och mannen föreställer sig, då han fått bref från Tavastehus, huru ensamt hustruns hjärta klappar af' oro om natten och huru hon måste ha styrka för alla, hon som själf så väl behöfde stillhet och vård. »Nog var du van vid mödan, när det gällde någon af de våra, ty den fick du vanligen ensam bära, men i bekymret hade du dock en som delade det med dig och lyssnade med dig på hvarje ljud uti natten, och så var det ändå lättare för dig när vi voro två om det . . Ack huru innerligt jag ber till Gud att hans heliga änglar må bevara eder alla, sjuka och friska!» Resan fortsattes ock på ett sätt som visade att hans oro varit berättigad. Visserligen blef Aina snart kry: innan kvällen sjöng hon i släden och berättade sagor för modern. Men de två följande nätterna »kurrade» Toini i sin tur, så att man ej fick sofva stort. Det oak-