bi,ömmande sköna dat.ar. 521 afbrott en hel timmes tid med en utomordentlig energi och vältalighet. Jag måste säga att det var en af de intressantaste timmar jag på länge haft. Jag har ej förändrat åsikt om gubben i öfrigt, naturligtvis spelade han en rol också för mig, men en högst ovanlig människa är han: jag riktigt studerade och njöt (du vet att frukten af mina Klinckowströmska och Ehrenströmska studier var Gamla baron). Är kusin nyfiken att veta hvarom talet var, så gällde det tre saker: 1) en korres-pondans från Finland i Aftonbladet, 2) en naturhistorisk uppsats i Deutsche Vierteljahrsschrift och 3) sparbankerna. Han sade mig, med ett ända till otrolighet förvillande sken af förtroende, märkvärdiga saker, som jag ej ens vågar förtro detta papper. Klinckowström i tiden hämnades min artikel mot honom med att bjuda mig på middag; Haartman hämnades min artikel mot honom (om sparbankerna m. m.) med att låta mig se (icke bakom hans, nej bevars), men bakom andra märkvärdiga personers och förhållandens kulisser. O de hofmännen! De diplomaterne! Och min skola? frågar du. Jo min vän, jag hade gjort framsteg. Först och främst vägrade jag att (oaktadt det allrafinaste smicker) skrifva något mot Aftonbladet — hvilken proposition med stor skicklighet framkastades under den form att han ville veta min tanke hvad som nu vore att göra. Ingenting annat, svarade jag, än att svara med handlingen. Därnäst så fick jag. tillfälle att utreda vissa infama förhållanden, som grumla hela landets ställning och för hvilka vi ha det stora nitet att tacka. Slutligen så gaf jag ingenting efter i sparbanksfrågan. Det tar sig, som du ser. Dock skildes vi i ali vänskap . .