522 nya brytningar. Emellertid, sedan jag nu lärt att ta mig till vara, så äro sådana konferenser ej utan sin nytta. Det är allt litet att lära af samtidens historia.» Tilläggas må hvad redan i nästa bref (18 maj) be-e rättas: »Till Rechenberg af går i dag ett bref, hvari Topelius på det bestämdaste reserverar sig emot ali förmodad andel i den famösa inlagan om Nikolaistad — och jag har om den saken, i hyggliga ordalag förstås, sagt en sådan portion skarp sanning om den affären, att väl föga någon afmålat den i en skarpare dager. Få se huru det smakar — men jag krusar numera för ingen.» Den 4 juni har han från Rechenberg fått ett svar, hvilket han finner »mycket undfallande» och som för honom personligen var så till vida lugnande, att guvernören förklarade sig ej för någon ha yppat hvem som författat utkastet. Men äfven ett annat bref skref han i denna sak. Det är af den 6 maj och riktadt till redaktören för Vasatidningen Ilmarinen. Han säger här att pressens enda tänkbara protest mot det väntade manifestet består i dess tystnad. Själf ämnar han aldrig införa det. »Jag vet ej hvad de öfriga göra, blandar mig ej heller däri, % men jag kan ej af hålla mig från den tanken, att ägde jag Ilmarinen — jag som är så servil! — så skulle jag förr låta hugga mitt blad i stycken —• och jag hade så när sagt mig själf på köpet — förrän jag införde detsamma reskriptet i Ilmarinen, den sig ock fordom kallade Vasa Tidning.» Den tystnadens protest han här rekommenderar accepterades ock af Ilmarinen och fem andra tidningar; blott ett blad aftryckte manifestet; två hade en kort notis om namnändringen, De två oppositionstidnin-