528 ny \ brytningar. grått och kulet ut i din Millis själ, i dag har den vänliga solen äfven väckt upp några hoppets grässtrån där.» Zachris svarar med en uppmaning att inte »låta modet falla, vi ha ju så ofta sett huru Guds godhet låtit de små molnen försvinna och himmelen klarna igen». Får man blott hålla hälsan och komma tillsammans, »så går nog den bistra tiden ändå, särdeles nu i den skönaste årstiden. Det är också den som mycket håller mig vid kurage, ehuru den vissa ögonblick har en obeskriflig längtan i följe. Men så stor är ljusets makt, att själfva längtan och oron söfvas till ro.» Längre fram, den 4 juni, skrifver han »en vacker måndagsmorgon kl. 7», efter det han dagen förut gjort en utflykt till Leopold Toppelius på Storholmen: »Min älskade Mille gumma! Jag börjar veckans arbete — kanske rättare veckans nöjen —■ med dessa rader till dig, min käraste! Gud signe eder! Måtte ni just nu titta glada ut mot en herrlig morgonsol och prisa Guds godhet och naturens skönhet, med vår och kärlek i edra hjärtan! Ack denna ljusa herrliga tid, hvad det är godt att andas litet skogsluft och sitta vid en blank sjö — uti gröngräset — och huru innerligt föraktar man ej då allt kif och krångel här i världen — krig — politik med allt hvad därtill hör! Man förundrar sig att människor kunna vara nog enfaldiga att med hat och våld förstöra en skön vår!» — Och i slutet af brefvet: »Ack hvad jag längtar till er! Jag är utled på politiken.» Huru samstämmiga de båda makarna äro i sin naturkänsla, visar sig i två följande bref. Den 8 (då hon ännu ej fått hans bref af den 4), berättar Emilie, att hon om morgonen ej fått sofva, utan stigit upp, »fast tuppen ej