btommandä sköna bataß. gift med Sophie la cadette, för befälet. Så är det anledning att göra »två sorters inpackning, för Dundas och för NyCarleby». En del saker bortskickas, annat packas in i kappsäckar, hvilka Ulla får order att flytta, ifall det blir fara på färde. Och härmed blir han ej färdig förrän måndagen den 2 juli, hvarför han besluter dröja ända till tisdagen och redigera onsdagsnummern af tidningen för att spara in sju rubel af arfvodet åt sommarredaktören. Men ännu då han skrifver härom, den 2, berättar han att Berg haft en syn, att »här skall bli hårda strider och blodbad» och så förutsätter han möjligheten af att redan följande dag »se hela engelska flottan här utanföre». Då skickar han vagnen med allt inpackadt ett stycke förut, »och så ser jag litet om något blir af och kommer nog ut med min egen person, i nödfall till fots, om det sedan blir brådt. Det sannolika är dock att ingenting syns i morgon, och då tror jag ej på Bergens syner.» Det gick äfven som han förmodade: allt var lugnt den 3. * Jämsides med dessa oroande och nedslående intryck går emellertid en serie andra, starkt kontrasterande med dem. Den lifliga naturkänsla, som var utmärkande för de två makarna, gör att vårens ankomst verkar lugnande och tröstande på bägge. Den 14 maj skrifver Emilie, att vädret, som mera påmint om hösten än om våren, bidragit att nedtynga sinnet. Men nu »skiner vårsolen klar och värmande öfver en grå, fattig, blomstertom jord, och när man ser noga, har den redan hunnit locka fram ur det svarta en hel hop gröna stån, som skifta så friskt för ögat. Så mäktig den kan vara! I går såg det