bi,ömmande sköna dat.ar. 537 Och litet längre fram i brefvet: »Nej Mille — en så herrlig morgon! Rönnar och syrener — jag har skrifvit en visa om dem.» Denna visa är Blommande sköna dalar, dagtecknad den 2i och tryckt i tidningen midsommaraftonen. Det är sålunda en intensiv personlig stämning som klingar genom denna dikt. Den egnas det »hem för hjärtats ro» som han vunnit och den »vän i skogen» som skulle dela det med honom och sjunga vid hans sida »med vår och kärlek i sitt hjärta». Men dikten är ej mera en blott personlig idyll, sådan som Björken berättar. Om ock framkallad af en bestämd situation, är den ej bunden vid denna, ej heller uttömmer denna situation hela dess innehåll. Det är hela vårens upplefvelser som här taga sig uttryck. Konflikten med Morgonbladet och besöket hos Haartman hade ledt honom till förakt för strid, politik och diplomati — att därmed förstöra en skön vår syntes honom nu enfaldigt. Så blir äfven denna dikt en frigörelsedikt, men betecknar på samma gång att hans lyrik uppnått ett högre stadium än i alla de föregående Sylviavisorna. I dessa framträder ännu, såsom motsats till naturens harmoni, någon af lifvets disharmoniska sidor: krig, död, hat, armod, missväxt, sorg, synd. Till och med Björken berättar har stjärnans tår, som faller ned på jordens korta vår. Och ännu den 20 maj 1855 diktades Fågelperspektiv, hvilken afspegler de mörka tidsförhållandena. Men redan när Sylvia presenterar sig själf, manar hon: »Kom, var en fågel som jag och sjung hur skönt det dock är att andas.» Och när ett år senare Våren och Sylvia komma tillbaka, då »sjunger i himlens blå en . liten fågel ändå», sjunger »högt öfver dagens sorg