det dagas. 545 »Vanligtvis lägga vi oss klockan 9 om kvällarna efter en stadig kvällsvard af gröt eller kornmjöls välling, utom då någon från staden kommer hit, då det bestås the. Nog skulle jag ibland dricka the, och det skulle allt komma Eva tillgoda, men det är synd med Mamma, som ändå har så mycket bråk för oss.» Och kort därpå berättas: »Moster Backman förundrade sig att vi skrifva så ofta och sade: — Nå men det går ju fasligt mycket postpengar på det viset, det blir ju flere skålpund kaffe om året! — Ja vet moster, hellre är jag utan kaffe ett år, än jag vill vara Zaches bref förutan, svarade jag. Och det säger den största kaffemoster som finns! Du finner att dina bref äro välkomna.» Också uttrycka bägge turvis sin förtjusning öfver hvarandras bref, alldeles som under förlofningstiden (2 : 435—436), och hvardera läser hvad den andra skrifver riktigt långsamt för att njuta däraf; Zachris alltid sittande »i soffhörnet med pipan rätt bekvämt liggande öfver stora bordet». Modern åter, skrifver Emilie, »vill att jag skall läsa fort igenom dina bref för att få ett ungefärligt begrepp om innehållet, liksom då Mamma läser romaner». Som vanligt finner hon sina egna bref »högeligen slarfviga och dumma»; men han däremot säger engång: »Jag sitter i soffan, omgifven af dina och mammas bref nu på hösten, dem jag roat mig att läsa om . . Edra bref äro en hel liten litteratur. Samtiden skulle kanske ej finna mycket märkvärdigt däri, om de utgåfvos af trycket, men för mig är denna litteratur mera värd än ali annan. Jag har recenserat en hop böcker i mina dar, men aldrig har jag funnit någon af nutidens 35