546 nya brytningar. författare och författarinnor kunna jämföras med dina och mammas Mémoires de Kuddnëse.» Efter ankomsten till Helsingfors skrifver han: »När vi de två sista dagarna lätt och bekvämt rullade framåt i det mildaste sommarväder på de torra och behagliga vägarna med höstens hela färgprakt i skogen framför oss, då tänkte jag mer än engång: ack om nu Mille och piorna vore med, när resan går så bra och ingenting vore att frukta af höstens tyranni! Men sedan, när jag kom hit, är jag till slut ändå nöjd att du ej kom med — ty här börjar kriget att tynga på alla förhållanden och det stackars Helsingfors har nu mera bekymmer än fröjder att bjuda på. Sjukligt har här varit och är ännu, ehuru redan mycket bättre; människorna fördystras af fruktan, dyr tid och månget husligt bråk, så att det är ondt om sorgfria ansikten — likväl har jag sett några.» Men därtill är han nöjd att Emilie ej kom med »till ett upp- och nedvändt hem . . Du skulle då, likasom jag, ha besannat det gamla: Gud bevare oss för våra vänner; nog reda vi oss för våra fiender.» Saken var denna. De fientliga flottorna hade torsdagen den 9 och fredagen den 10 augusti bombarderat Sveaborg. De flesta invånare i staden förhöllo sig alldeles lugna: bland annat simmade Otto Schauman och professor Akiander vid Brunnsparkens strand, medan bomberna slogo ned i sjön kring det alldeles invid belägna Harakka. Men om lördagen, då bombardemanget slutat på morgonen klockan sex, »begynte Berg och Nordenstam flytta, och det blef signal till en panisk förskräckelse, hvars like Helsingfors aldrig upplefvat. Fienden låg helt stilla utanföre, men nu hette det att