/ det dagas. 551 riktigt sparsamt för resten, knappt 3 rubel onödigt på hela hösten, och likväl räcker kassan ej till.» Kort därpå lät kusinen dock förmå sig att flytta; hon hade då bott hos honom i fyra veckor. Men samtidigt börjar han sitt bref »i hopp att lyckan beskär mig (likasom dig engång) 10 kopek till ett kuvert i morgon, ty för närvarande finnas endast 8 i kassan». Också får han, innan brefvet slutas, 25 kopek, som svåger Ludvig Lindqvist varit skyldig honom. Härtill kommer ännu ohälsa. En söndag har han till middagen fet kokt lax (som fås för 7 kopek skålpundet) och äter två runda portioner — man minnes hans passion för laxlåda (2 : 279, 432). Resultatet blef kolik, så att han om kvällen ej kunde, som han ämnat, skrifva till Emilie och Blank. Värre var att han i medlet af november fick ett så pass svårt anfall af frossan, att han måste inställa sina föreläsningar och diktera hvad han skulle skrifva för tidningen. Men han låter dock ej modet falla och tänker äfven under dessa svårigheter på andra. Så skrifver han till Emilie: »Sanningen att säga, så är det bara att lefva till hälften så här, icke tror jag vi mera bo med 50 mil emellan oss, utan i stort nödfall. Med ett ord, det är en stor själfviskhet, men jag vill ej gärna lefva skild från dig —du är som mitt andra jag, utan dig är allting halft, och . . jag behöfver mycken kärlek, utan solsken vissnar jag bort. När du nu vet det, Mille, så skall du ej synda med otålighet, min egen vän, så att du förstör den korta trefnaden hos våra mammor med bekymmer för mig, utan du skall tänka: nog reder Z. sig de här några veckorna ensam, och så få vi sedan hushålla tillsamman som förr. När Gud ger er hälsan, hvilket är min dagliga