/ det dagas. 553 fullkomligt här på jorden. Men jag säger till dem: är Gud så nådig oeh icke skickar värre tuktan än er, fru Frostera och Madame Colique, så hoppas jag väl komma till rätta.» När så julen nalkas, är hustrun öfverlycklig öfver att skilsmässan skall taga slut. »Bara du kommer, så lofvar jag att vara till och med utan mat hela julhelgen!». Och »jag bryr mig inte om julklappar — icke att ge, fast det annars är roligare — och än mindre att få, bara jag får dig hit.» Zachris får ingen julklapp af henne, ty »så väl försedda äro galanteribodarne i Vasa, NyCarleby, Jacobstad och Uleåborg, att det lilla Em. T. behöft åt sin egen hj ärtegubbe, så har det icke funnits. Och hon har ändå icke mycket begärt. — Jag skulle skämmas att vara köpman och icke ha annat än tobak och spik.» Men Zachris bör äfven köpa det minsta han kan, »vi behöfva ju spara tills vi komma alla till det dyra Helsingfors . . Framför allt — öd icke i onödighet bort dina fattiga styfrar! Försök att klämma ihop din god-hjärtenhet och välvilja, min egen Zache, en annan gång kan du ju ge mera, då det är bättre tider.» Men »om [konditor] Forsström skulle bestå dig en kaka till julen, så skulle du ta den med; beställ annars en liten för ro skull, nu då allting kan hålla sig färskt.» Åtskilligt annat har hon ock att rekvirera åt släktingar, men om hennes bror Ludvig, som nyss förlofvat sig, bedt honom köpa julklappar, »så packa dem på Carolina Borgström. Du har ju icke tid, min stackars Zache — jag har gifvit dig så mycket språng, och därtill har du tidningen i sista stunden.» Utanstöflar bör Zachris för ali del skaffa sig till resan.