/ det dagas. 555 — Enligt min tanke vore det rådligast att förekomma stormen med några concessioner. Sannolikt mente han Åland åt Sverige. Däröfver blef kejsaren mycket ond och yttrade: — Jag har ej kallat er hit för att gifva mig råd om koncessioner, utan för att säga huru kriget bör föras. Daehn är finne, kanske tänkte han på vårt land. Den politiska horizonten är mycket dyster. Man frågade en rysk parlamentär, som kom till Sebastopol efter dess fall för att utväxla fångar, hvad han tänkte om freden. Han pekade på ruinerna och svarade: — Ereden är mera aflägsen än någonsin. Och så ser det ut. När man ej stannar här, så är man tvungen att gå mycket längre. Krim ges icke tillbaka, Åland åtminstone blir Sveriges lockmat. Och har man engång börjat revidera Europas karta, så vet ingen i denna stund hvar man kommer att stanna. I Tyskland är mycken jäsning — man vill tvinga regeringarna att förklara sig mot Ryssland. — Här i Helsingfors bereda sig alla människor att flytta rubb och stubb på sista vinterföret. Många säga: hur kan du tänka att taga Emilie hit? Men nog vet jag du vill, om det är möjligt.» Än mer: en vecka därefter fäller han följande karakteristiska allmänna omdöme: »Ryssland ser nu följderna af att göra väsen af knappar, uniformer och parader — det har intet dugligt öfverbefäl —■ allesamman ha blifvit uppfostrade i bagateller och formväsende — den verkliga dugligheten har tillbakasatts för börd och rang, för en grann exercis och väl igenknäppta knappar — och hela sällskapet af de högre bestjäl de lägre och kronan —■ hvad för välsignelse kan man vänta