556 nya brytningar. sig däraf? Jo — snusdosor är Ramsay och [Sveaborgs kommendant] Sorokin!» Men än allvarligare låter det fem veckor senare — det var också tre dagar innan Novembertraktaten undertecknades: »Blir kriget så hotande som det ser ut, så, vet du, är det min tro, att vi få säga farväl åt vårt sköna Helsingfors — det är perdu med den pärlan i Finlands krona; undgår Helsingfors fiendens kulor, så förvandlas det efter hand till en ofantelig arsenal. Sveaborgs befästningar upptaga i en lång halfcirkel alla de kringliggande öarna — och de inre betäckas med kronans magasiner; en division af ryska flottan och en hel armé landtrupper bli här permanenta —■ och då flyttas universitetet med allo till Tavastehus, Tammerfors eller Jyväskylä. Måtte det bli Tammerfors! Det skulle kosta på att flytta härifrån, Helsingfors är oss mycket kärt —• men det bär sig icke i längden att bo så bullersamt och så dyrt — och den otäcka rysslukten har tagit öfverhand hvar man går. Dock allt detta står i Guds hand. Fortfar kriget ännu en tid, så kunna stora omhvälfningar knappast undvikas; måtte vårt Finland genomgå denna skärseld och framför allt vara enigt och tro på Honom som är stark i de svaga!» Så leder honom hans alltid vakna solidaritetskänsla att i bref af den 10 december skrifva: »Jag kan ej förstå huru man denna tid har mod att gå på baler.» Och ändå hade en fabrikant af rysk härkomst tillställt »den mest lysande bal som någonsin gifvits i Helsingfors» — 400 bjudne och 200 skålpund drufvor enkom införskrifna från Petersburg. »Ack ändå det mänskliga lättsinnet! Hade han ej haft mera glädje af att för dessa pengar