Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Skyddsmedel mot för stark transpiration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dör bort — men då har under tiden växten hunnit att
blomma, och fröna äro just färdiga att utsläppas.
Individen är död, men släktet är räddat.
Så olikartade de hittills skildrade skyddsinrättningarna
ha varit, ha de dock alla egentligen endast berört
öfverhuden. Det är emellertid ej blott på växtens yta som
klimatet trycker sin stämpel, tvärt om är hela växtens
form alltid beroende af de yttre förhållanden, under hvilka
växten lefver. Synnerligen utpräglat, om också mindre i
ögonen fallande är detta förhållande hos rotsystemet. De
växter, som lefva i trakter, där det året om finnes riklig
tillgång på vatten, äga ett jämförelsevis ringa utvecklat
rotsystem, ja, en del vattenväxter sakna rötter
fullständigt. Älven sådana ökenväxter, hvilka, såsom t. ex.
isblomman, under regntidens gyllene gråvädersdar upptaga
så mycket vatten att det räcker till för den återstående
lifstiden, äro ej i behof af vidlyftiga rotbildningar och
äga ej häller sådana. Annorlunda ställer sig saken för
de fleråriga stepp- och ökenväxterna. För dem är det
en lifsfråga att med rötterna kunna genomtränga en så
stor jordmängd som möjligt, ty ju större den uppsugande
ytan är, dess större blir vattenintäkten. Särskilt för
ökenväxterna är det af vikt att äga så djupa rötter som
möjligt. Det vatten, som under regntidens störtskurar
sipprar ned i jorden, afdunstar till en del, men rinner
delvis allt djupare ned, tills det slutligen stöter på en
ogenomtränglig klipphäll, där det, om djupet är
tillräckligt, kan kvarstanna oberört af sommarsolens strålar vid
en tidpunkt, då de öfre jordlagren uppvärmas till en
temperatur af 50—60 grader. Att nå ett sådant, djupt
beläget vattenlager är hvarje flerårig ökenväxts traktan och
sträfvan, och det är därför som rötterna hos dessa växter
dels skjuta alldeles lodrätt ned i jorden, dels uppnå en
längd, som man skulle vilja kalla onaturlig. En tysk
vetenskapsman, som särskilt undersökt växtligheten i
egyptisk-arabiska öknen, berättar, att det trots de
mödosammaste ansträngningar aldrig lyckats honom att
uppgräfva äldre stånd af fleråriga växter, men att i flera fall
enligt hans beräkningar roten varit mer än tjugo gånger
längre än stammen.
Liksom växtens förmåga att uppsuga vatten ökas ju
rikare det vattenuppsugande rotsystemet är utbildat, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
