Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Skyddsmedel mot för stark transpiration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro bladen ej blott stälda vertikalt, utan äfven riktade
så, att hvarje blad vänder den ena bredsidan mot solens
uppgång och den andra mot dess nedgång, och det ser
nästan ut, som om växten blifvit plattryckt i en präss
och sedan rests upp med alla bladskifvorna riktade i norr
och söder. Fördelen af en sådan anordning behöfver
efter hvad som redan nämts om de australiska
akaciaarterna ej vidare omordas, men hvad som förtjänar
påpekas är, att då den ifrågavarande silphiumarten växer
på fuktiga, skuggrika ställen, där den ej har att frukta
något af middagssolens strålar, kommer ej någon vridning af
bladen till stånd. På prärierna återkommer däremot
denna bladställning så regelbundet, att förhållandet för
länge sedan iakttagits af buffeljägarna, för hvilka Silphium
under mulna dagar fick tjänstgöra som kompass och af
hvilka den därför erhöll namnet kompassblomman. Äfven
en europeisk växt, nämligen moderplantan till vår odlade
sallat (Lactuca Scariola), intar, då den växer på torra,
soliga ställen, samma egendomliga bladställning som
kompassblomman.
Nästan ännu sinnrikare, om man får begagna ett
sådant ord om naturens omedvetna afpassningar, äro de
skyddsmedel, som förefinnas hos en mängd på torra
stepper växande gräsarter. Vid riklig vattentillgång äro
dessa växters blad platta eller något rännformiga, men
då vattenbrist inträder, vika de ihop sig på längden med
kanterna uppåt, så att de först antaga formen af en
takränna och slutligen bilda slutna rör. Bladets öfversida,
som hos dessa gräs är besatt med talrika klyföppningar
och dessutom äger en tämligen tunn öfverhud, kommer
härvid att bekläda rörets insida, där den ligger i godt
förvar mot sol och vind, och undersidan af bladet, som
saknar klyföppningar och är skyddad af en tjock
kutikula, utsattes ensam för dagens tunga och hetta. På
detta sätt kunna bladen vid bristande vattentillgång minska
sin transpirerande yta med hälften för att vid riklig
vattentillgång åter breda ut sig. Man är ännu ej fullt
ense om den mekanism, hvarigenom inrullningen kommer
till stånd, men i de flesta fall möjliggöres den utan tvifvel
genom närvaron af en s. k. svällväfnad, bestående af
tunnväggiga, vattenfylda celler, som grupperade till långa,
jämnlöpande lister sträcka sig omedelbart under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
