Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Skydd mot regn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En af våra täckaste vårväxter, den lilla blåvifvan
(Primula farinosa) tyckes vid första påseendet vara mycket
illa utrustad, då det gäller att skydda frömjölet mot regn.
Blomkronan hos denna växt består i sin nedre del af ett
rör, den s. k. pipen, på hvars insida ståndarna sitta fästa;
upptill utvidgar sig denna pip till det s. k. brämet, som
är tillplattat och nästan har formen af en tallrik.
Blommorna sitta på en bladlös stängel och äro alla
uppåtriktade, så att det synes nästan oundvikligt att i
regnväder vatten skall nedtränga i pipen och förstöra frömjölet.
En sådan olycka inträffar dock aldrig, ty kronpipen är
i sin öfre del hopsnörpt, så att visserligen insekter kunna
nedsticka sin sugsnabel i dess inre, men däremot
vattendroppar hindras att nedtränga, emedan den i pipen
inneslutna luften ej kan bortgå genom den trånga öppningen.
Ofta göres denna senare ännu trängre eller rent af
tillstänges den genom allehanda hårbildningar, knölar, fjäll
eller dylikt, ehuru naturligtvis tillstängningen aldrig får
vara så grundlig att insekterna förvägras tillträde. Den
vanliga förgätmigejen, många vif-arter, de i våra
trädgårdar odlade arterna af slägtet Phlox och många andra
växter äga blommor med skyddsinrättningar af det nu
berörda slaget.
Liksom de gröna bladen hos sensitivan antaga äfven
blombladen hos en mängd växter under natten en annan
ställning än om dagen. Vår vanliga hvita näckros är ett
exempel härpå: den som en vacker månskensnatt rott
öfver en sjö, där han vid middagstiden såg hundratals
utslagna näckrosor, har säkerligen ej blifvit litet snopen,
då han fått se huru nu alla näckrosblommorna slutit sig
och dragit sig ett stycke under vattenytan, där de nu
ligga som gröna och obetydliga knoppar. Och när man
så kommit i land och till ersättning vill bryta en ros
från närmaste nyponbuske, är det samma spektakel igen,
ty hvarenda blomma har vikit ihop sig, och man får nöja
sig med en knopp. På samma sätt bete sig tulpaner och
pioner, blåklockor, Crocus och en oräknelig mängd andra
växter. Hvad som framkallar blombladens rörelse är
emellertid mindre en växling i ljusstyrkan utan snarare
ändring i temperaturen. Man kan lätt öfvertyga sig
härom i fall man en kall och ruskig vårdag, när
crocusblommorna stå slutna i det fria, flyttar in några stånd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
