Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Skydd mot växtätande djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brännhår, men de flesta af dessa lefva uteslutande i de
varma länderna.
Oskyldigare eller åtminstone ärligare än brännhåren
äro en del andra hårbildningar, som tack vare kalk- och
kiselsyreinlagringar i cellväggen ernått en ovanlig grad
af fasthet och hårdhet. Sådana hår finnas hos många
flock- och korsblomstriga växter, hvilka i fritt tillstånd ej
röras t. ex. af sniglar, men som sedan kalken utdragits
med ättiksyra förtäras med strykande aptit. Ett ännu
värksammare skydd äga de växter, hvilkas hår bestå af
styfva, ofta stickande borst, såsom fallet är hos många
arter af de sträfhårigas familj (Borragineæ). Sniglar och
andra smärre djur hindras genom dessa från att krypa
upp på växten, och skulle de äfven komma upp, blir
själfva angreppet med mundelarna högst besvärligt, och
de möjligen afslitna styckena äro ej blott för sniglar utan
äfven för större djur tämligen onjutbara.
Om borsten förlänga sig samtidigt med att de tilltaga
i fasthet, uppstå de bildningar, som vi kalla taggar. Hos
åtskilliga i vårt land växande björnbärsarter äro årsskotten
klädda med hår och borst, som utan gräns öfvergå i
taggar, då däremot andra björnbärsarter, liksom nypon- och
krusbärsbusken äga taggar, hvilkas släktskap med
hårbildningar knappast är skönjbar. Ofta sitta de stickande
vapnen på själfva bladen, såsom fallet är hos den till
begrafningskransar ofta använda järneken, hos många
björnbärsarter och hos alla de tistelartade växterna, som
redan i vårt land ej äro sällsynta, men dock långt
talrikare i södern, där växter af de mest olika familjer kläda
sig i tistelskrud. En annan bladform är den som möter
oss hos barrträden, hos många sydländska taklöksarter
samt hos åtskilliga gräs, hvilkas blad äro smala och endast
i spetsen försedda med en tagg, men till ersättning
hopträngda i tufvor eller rosetter. Ett på alperna växande
gräs är i detta fall så väl utrustat, att det blir ett
värkligt plågoris för de betande kreaturen, som under sina
bemödanden att afbeta de omedelbart intill växande
oväpnade gräsen få nosen alldeles sönderrispad. Äfven i
vårt land finnas gräs, hvilka skydda sig genom styfva,
tillspetsade blad, men långt vanligare är att gräsbladen
tillplattas och förses med hvassa kanter, under det
samtidigt cellväggarnas hårdhet ökas genom inlagring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
