Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Skydd mot växtätande djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med invärka skadligt på djuren. Att det härvid
värkligen är det sura saltet, som värkar afskräckande,
har Stahl visat genom sina fodringsförsök: en
morotsskifva, som uppmjukats i 1 procents lösning af
kalium-bi-oxalat, lämnades i flera dagar orörd af sniglarna,
då däremot en i rent vatten uppmjukad skifva förtärdes
med vanlig glupskhet.
Liksom syrorna innehålla en mängd andra växter i
sitt inre sura safter, hvilkas värkan som skyddsmedel
mot djur säkerligen ej är obetydlig, fast den ännu ej är
undersökt. Bättre underrättade äro vi då om de växter,
hos hvilka den sura saften sipprar fram och afsätter sig
på organens utsida, såsom fallet är hos en del arter af
dunörtsfamiljen (Onagrariæ) och bland andra hos den i
våra bokskogar ej sällsynta trollörten (Circæa lutetiana).
Stängeln hos dessa växter är besatt med hår, hvilka
afsöndra en vätska, som smakar surt och liksom vanliga
syror förvandlar blått lakmuspappers färg till röd. Den
afsöndrade vätskan, som på vår tunga frambringar en
högst obehaglig smak, är mot sniglar och andra djur ett
förträffligt skyddsmedel; så snart en snigels känselhorn
kommit i beröring med håren, indrager djuret dem
ögonblickligen och lämnar växten så fort som möjligt.
En skyddsinrättning, som kommer till stånd
uteslutande genom mekaniska medel, men som icke dess mindre
är en af de lömskaste i hela växtriket, bildas af de s. k.
rafiderna. Dessa äro små, för blotta ögat osynliga,
synålsformiga och otroligt hvassa kalkoxalatkristaller, som ligga
jämsides med hvarandra, ofta till ett stort antal i samma
cell. Ett utmärkt exempel på en rafidförande växt är
den äfven i vårt land vildt växande munkmössan (Arum
maculatum). Tuggar man bladen af denna växt, känner
man i första ögonblicket en sötaktig, men omedelbart
efteråt en starkt brännande smak, hvilken senare beror
därpå att de skarpa, nålformiga rafiderna inträngt i tungan.
En kanin, åt hvilken Stahl gaf ett blad af munkmössan,
bet genast i den saftigt gröna bladmassan, men drog sig
strax tillbaka under fåfänga ansträngningar att bli kvitt
den brännande tuggan, och en annan, starkt uthungrad
kanin, som förmåtts att förtära några blad af en likaledes
rafidförande växt, dog redan följande dag. Vid företagen
liköppning befanns dödsorsaken vara inflammation i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
