Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tror man sig åter se en stad med talrika torn; men hvad som så
underbart ler emot sjöfararen är icke någon verklighet, ty bilden skiftar
beständigt. De breda tornen blifva smärtare och högre, de blifva
obelisker, minareter; husen blifva gigantiska byggnader, mäktiga pyramider
eller krympa tillsammans till krenelerade murar eller öfvergå i
fantastiska, arkitektoniska figurer, sådana som förekomma i berättelsen om
Tusen och en Natt. Knappt har ögat fått sigte på ett föremål, förrän
detta byter om form; två obelisker höja sig tillsammans och bilda en
jättelik hvalfbro, ett par andra lägga sig ner horisontelt och bilda
brobeläggningen. Ett palats, ett tempel, framför hvilket de förvandlade
obeliskerna hade sin plats, blir ett glittrande vattenfall, som brusar fram
under brohvalfvet.
Adalbert von Chamisso beskrifver luftspegligen vid Kotzebuesund,
på norra kusten af Amerika. Han såg en vattenyta, en spegelblänk
sjö framför sig, i hvilken aftecknade sig den upp- och nedvända bilden
af ett berg, som låg tätt bakom denna vattenyta. Chainisso begaf sig
direkte till berget och uppnådde det torrskodd: men den som
qvarstan-nado på det ställe, hvarifrån man iakttagit detta fenomen, såg Chamisso
sjunka allt djupare ned i nämnda vatten, tilldpss endast hufvudet var
synligt, hvarefter han åter höjde sig derur och återgaf sin spegelbild, då
han — den vandrande Chamisso — syntes dubbelt så lång som han
verkligen var.
För nordpolsfararen kunde denna hägring vara af stort värde, ty
den visar honom det, som ligger långt utom hans synkrets, liksom
ut-bredt på en karta, såvida icke osäkerheten hos denna bild vore så
stor, att man aldrig kan förlita sig på den.-amma; ty likasåväl kunna
de i luften afspeglade isfälten vara en synvilla, som de palatser,
tempel och kolossala statyer, hvilka uppdyka ur liafvet.
Ofantliga äro de ismassor, som spärra vägen för nordpolsfarare;
men det är icke blott dessa, som medföra faror, som hota honom med
döden, utan äfven de tunna och bräckliga isstycken, hvilkas tillkomst i
öppna hafvet män knappast förstår.
Då Kane på sin andra resa för att utforska Franklins öde
utskickade en icke förhydd båt, blef den redan efter en timmas tid alldeles
obrukbar for sjön; de tunna isstycken, som vi på vår flodskeppsfart anse
af ingen betydenhet, erhålla genom polartrakternas förskräckliga köld
en hårdhet liknande granitens; dessa tunna och skarpa isstycken,
mellan hvilka båten måste tränga fram, hade till den grad tilltygat och
genomsågat densamma, att den hastigt måste vända om, ty dess öfra
och nedre del hängde knappast längre tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
