Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det ena liksom det andra skulle icke Eskimåerna kunna
utföra, om icke deras kläder i förening med kroppsrörelsen fullkomligt t
skyddade dem mot den genomträngande kölden.
Man är likväl icke alltid i fria luften och i rörelse, man vill äfven
någon gång vara under tak och sofva, och dertill fordras en varm
boning. (Se följande teckning.)
Nåväl, äfven denna förstå Eskimåerne att förskaffa sig. Hyddan,
af hvars inre vi här kunna taga en öfverblick, är alltid till hälften
under jorden, ty de snöhyddor, som vi se på första sidan i denna bok,
byggas blott för resor eller för en kort vistelse under skälfångsten på
aflägsna kuster.
Dessa hyddor äro täckta med hvalfiskben, hvalrosshudar och
der-ofvanpå ett helt berg af så kram snö som möjligt. Ingången utgöres
af en krokig gång, uppförd af fyrkantiga snöblock, mellan hvilka man
måste krypa 30 till 40 fot på händer och fotter, för att komma in i hyddan’.
Denna har vanligen 10 till 12 fots längd och ungefär lika bredd, då
den är bestämd för en familj: den har 15 till 20 fots längd, om den
skall rymma tvenne, Ilöjden är i hvarje fall densamma, högst 6 fot,
och tillåter således icke ovanligt långa män att stå raka. *
Det inre af en Eskimåhydda.
Det är omöjligt att begripa huru detta folk kan lefva, om man
icke händelsevis sjelf varit vittne dertill, så stor är mängden af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
