Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men knappt infinner sig septemberfrosten, som förkunnar den
annalkande vintern, innan allt, som ben eller vingar har, lemnar den öde
trakten. Flyttfåglarne draga i tallösa skaror allt längre och längre åt söder
och slå sig efter en dagsresa ned på sådana ställen, som erbjuda dem
den föda, som de icke mera kunna finna i norden. Strandfåglarna
uppsöka en mark, som ännu är nog mjuk att låta deras näbb tränga ned
och derur plocka maskar. Svanor, gäss, änder begifva sig till sjöar och
floder, som äro mera sydligt belägna, föda sig med små fiskar, sofva
hvarje natt i ett nytt qvarter och komma på så sätt till det bättre
klimatet, som erbjuder dem en stadigvarande uppehållsort under vintern.
Från floderna simma de väldiga störarne och laxarne åt norden, åt
liafvet till, icke derföre att floderna blifva för kalla, utan derföre att de
helt och hållet betäckas med is, så att luft, som äfven är nödvändig för
fisken, felas dem; men på hafvet finnes icke, såsom vanligen på
floderna, ett sådant istäcke som sträcker sig från strand till strand.
Renarne, de vandrande råttorna, mullvaden, snöharen, taga ånyo
vägen till de skyddande skogarne och dem följa naturligtvis de fyrfota
röf-rarne, för hvilka ingenting står att finna på den nakna slätten; ty i 7
å 8 månaders tid, ja ännu längre, betäcker snön, som, en gång fallen,
icke mera går bort, marken med sin hvita mantel, såvida icke den
fruktansvärda nordost vin den upprör och bortsopar honom i en mäktig
hvirf-vel och låter honom nedfalla på andra punkter, hvarest ett ringa skygd
är att finna, för att der bilda de underbaraste formationer.
Den, som befar våra jernbanor om vintern, kan dervid få se
snö-drifvor, som hafva en viss likhet med dem, som vår teckning på
omstående sida framställer. Saken är noga taget densamma, skillnaden
ligger blott i det förhållande, som vi här tydligen kunna se, hvari
menni-skan står till klippans höjd (vi kunna godt uppskatta den till 100 fot),
som uppkommit derigenom att den yrande, bortförda snön funnit stöd
mot en klippa och fästat sig pa densamma. Ailtjemt ökas snömassan
ofvanifrån derigenom att de små snöflockarne och snökornen rulla nedåt
och vid fallet ned i afgrunden fastna vid hvarandra och sålunda bilda
långt utskjutande massor, som, liknande vågor, hvilka i den
öfverstör-tande bränningen plötsligen stelnat till is, stå der resande sig jättelikt i
höjden.
Det är farligt att nalkas sådana snödrifvor, ty massan ligger
gau-ska löst, en häftig luftskakning kan åstadkomma dess sammanstörtande
och de olyckliga, som icke blifva ihjälslagna af den hårdt tillfrusna
snöskorpan, qväfvas af den stoftfina snö som finnes der inunder.
Snön är dock en. välgerning för det land, der den finnes, ty han
skyddar dess knappa vegetation. En mängd fina nålar af snö, som falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
