Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man sörjt tor det nödvändiga, hade man äfven uteslutit hvad som
kunde vara öfverflödigt. För att påskynda fortkomsten var flaggstången
på hvarje släda så inrättad, att den kunde bära ett segel, som vid
gynnande vind tillät folket att hvila sig, ja satte dem i stånd att göra
dubbla dagsmarscher. Till och med leken med drakar, som om hösten
lockar vår skolungdom ut i det fria, ansågs i sin mån kunna bidraga till
färdens påskyndande. y
Före medlet af April 1851 satte sig slädpartiet i rörelse. Det
skedde på aftonen klockan 10 och redan klockan 2 gjorde man halt för
att uppslå ett tält, intaga aftonmåltiden och derpå gå till hvila.
Vi se å sid. 55 det inre af ett sådant tält och huru manskapet söker
skydda sig mot kylan. Väl insvepta i sina kläder och efter att blott
hafva aftagit stöflarne, krypa de in i de med den ludna sidan inåt
vända björnhudarne; hufvudet är betäckt med en stor pelsmössa och om det
icke vore dager, skulle de sofva ganska godt; men dagsljuset hindrar dem
derifrån, och först efter en lång vana förmå de verkligen att öfverlemna
sig åt en vederqvickande sömn. Kölden gör dem inget obehag, men väl
deras stöflar, som vi se liggande bredvid dem eller hängande öfver dem:
dessa frysa så hårdt tillsammans att det knappt är möjligt att draga pä
dem och de måste uppmjukas framför elden. Kanske skulle det varit
ändamålsenligare att icke hafva låtit dem stelna, utan i stället tagit dem
med sig i bädden.
llvarföre reste de då om natten-? Hvarföre icke om dagen, då de
kunde se och veta, livad de gjorde och hvart de kommo?
Snöfälten framstå, då de utsättas för solens strålar, i en så
glittrande belysning, att deras sken knappast kan fördragas, och de resande
fin-go, da de en enda gang försökte att trotsa detsamma, hårdt böta för
denna sin oförsigtighet. De hade framför sig ett ändlöst förbländande
snöfält och solen låg dem rakt i ansigtet; det sken som träffade deras
ögon, syntes visserligen i första ögonblicket förtrollande, ty hela jordytan
glittrade i de praktfullaste färger, som oafbrutet aflöste hvarandra; men
inom kort blef känslan af förbländning så mäktig, att de knappt kunde
fördraga den längre. Då de fulländat sin dagsresa och befunno sig under
de skyddande tälten, inställde sig en allt häftigare värk i ögonen, som
beredde dem en sömnlös natt och följande morgon en dödlig förskräckelse,
i det de trodde sig hafva förlorat synen.
Det var polarzonens bekanta smärtsamma sjukdom, den s k.
snöblindheten, som angripit dem. Det såg ut som om ögat blifvit
öfver-draget med en hinna, hvilken blef allt tjockare och ogenomskinligare.
De kände sig alldeles hjelplösa och öfvergifua, ty de få, som
undantagslö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
