Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis icke angripits af denna ögonsjukdom, räckte icke till för att sköta
sina kamrater.
t
I en slags förtviflan stannade de följande dag på samma ställe, men
till all lycka minskades snöblindheten småningom fram emot aftonen och
upphörde alldeles om natten, så att de åter kunde fortsätta sina
natt-färder. Ibland anförarne för dessa slädexpeditioner var löjtnant Mac
Clin-tock den mest framstående, den som egentligen kan anses såsom
driffje-dern till hela företaget eller som dervid spelade den vigtigaste rollen. Han
valde den längsta vägen ; han gick ända till Melville-ön och hade för
denna orsaks skull redan om hösten anlagt depoter med lifsmedel.
Tyvärr hade de icke blifvit nog väl bevarade, ty björnar hade upptäckt och
förstört dem; men de blefvo ånyo försedda och man sörjde för deras
bättre skyddande, så att företaget lyckades fullkomligt. Mac Clintock
besökte en hel sträcka med ställen, som sedan 1819, då Parry upptäckte
och gåfvo dem namn, icke trampats af någon menniskofot.
Men ingenstädes fanns något spår af Franklin eller hans
följeslagare. Mac Clintock besteg den 28 Maj en 700 fot hög klippa, från
hvilken han vid alldeles klart väder kunde se 10 mil långt i alla riktningar.
Men intet spår efter ett fartyg, en mast eller en stenhop stod att finna.
På den punkt, der Parry hvilade öfver den 11 Juni 1820, hittades
endast en cylinder af tenn, som han då nedlagt. Att djuren här voro i så
förvånande grad tama och förtroendefulla, ansåg Mac Clintock som ett
tydligt bevis, att menniskor icke varit der. På Melville-ön såg han
under sina ströftåg mer än 80 bisamoxar och renar, och kunde nedlägga så
många af dem han behagade. En hare kom flera gånger folket så
nära, att de kunnat fånga honom med händerna. Han säger härom: »Jag
har aldrig sett ett djur i naturtillståndet så fullkomligt utan fruktan för
menniskor, och detta kan anses som ett säkert tecken till att hvarken
främlingar eller infödda varit här.»
Mac Clintock hade aflägsnat sig ungefärligen 150 tyska mil från
fartygen och nödgades nu med största hast återvända, emedan vatten
visade sig öfverallt och det var möjligt att fartygen, befriade ur isen,
genom hans tillfälliga dröjsmål kunde hindras från att uppbryta ur
vinter-qvarteret.
Den nu begynta återresan var i många fall långt besvärligare än
bortresan. Såsom vår teckning å sid. 55 visar, måste folket, ofta
vandrande i fotsdjupt vatten, dragaslädarne efter sig. hvarmed de icke blott löpte
fara att falla, utan äfven, då öppningarne och sprickorna i isen snart icke
mera kunde bemärkas, möjligen nedsjunka i hafvets djupa afgrund.
Den 4 Juni anlände expeditionen till fartygen, sedan den varit borta
i 80 dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
