Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tjente till sofpatser. På andra sidan voro smala hyllor för
åtskilliga redskap.
Väggar och tak voro sammansatta af bjelkar, och deras inåt vända
sidor släthuggna.
Golfvet, äfvenledes af bräder låg tre fot högt öfver marken;
rummet derinunder var afdeladt och tjenade dels till forrådskammare, dels
till hundstall.
Alldeles på samma sätt voro alla öfriga hyddor inrättade, som
besöktes af de resande, en enda undantagen, som hade några flera rum,
sannolikt emedan den tillhörde en större familj.
Ibland de redskap, som lågo spridda omkring i husen, väckte två
slädar, som voro förfärdigade af hvalrossben, och fiskben en synnerlig
uppmärksamhet. De vittnade om arbetarnes skicklighet och tillika genom
sin lätthet derom, att de icke voro ämnade att dragas af renar, utan
af hundar.
Då innevånarne flytt undan, kunde man tillsvidare icke uttala
något omdöme öfver dem. Får man af hundarnes utseende dömma till
deras herrars sinnelag, så borde dessa sednare varit mycket att värdera»
ty hundarne, af hvilka många löpte omkring i hyddornas närhet, voro
samtligen välfödda, och icke det ringaste skygga för menniskor.
Fartyget seglade vidare i nordostlig riktning, och befann sig
allt-jemt gentemot en så lågländt kust, att bränningen visade sig flera mil
långt ut i sjön.
Här bemärktes mycket drifved af olika slag, som koin med den åt
norr gående hafsströmmen genom Behringssund och fördes så häftigt mot
öster, att Kötzebue greps af den sällsammaste känsla vid tanken att
här funnes en genomfart till den Atlantiska oceanen, och att han vore
utsedd att upptäcka den länge sökta genomfarten. Kötzebue säger härom:
»Jag kände mig beklämd och tillika bemäktigades jag afen
otålighet, som icke lät sig betvingas, och som ökades genom den fullkomliga
vindstillan. För att åtminstone fara i land och från någon höjd
tydligen se strandens riktning, lät jag utrusta tvenne håtar, hvilket väckte
stor glädje hos våra naturforskare.
»Vi landade utan svårighet bredvid en kulle, som jag genast besteg
och hvarifrån jag ingenstädes inom den nyupptäckta viken eller sundet
kunde upptäcka land. De höga bergen i norr bildade antingen öar eller
utgjorde en kust för sig, ty att båda kusterna icke kunde sammanhänga,
visade sig tydligen redan af den stora skillnaden mellan det ena mycket
lågländta och det andra förvånande högt belägna landet.
»Från kullen hade jag en vidsträckt utsigt åt sundet, som fortlöpte i
en stor slätt, endast här och der afbruten af moras, små sjöar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
