Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Furstinnan började ett samtal med målaren, som af ganska giltiga
skäl gick mycket långsamt, för det första, emedan man måste betjena
sig af en förmedlande person, tolken; och för det andra, emedan
anständigheten fordrar, att man först efter ett längre mellanrum lemnar svar
på en fråga, så att man icke må säga någon dumhet. På samma sätt
förfor äfven tolken. Furstinnan frågade, efter några minuters förlopp
öfversatte tolken, efter ytterligare en god stund syarade målaren; efter
åter några minuter öfversatte tolken svaret, som då först kom till
furstinnans öron, men denna kunde ingalunda straxt komma fram med en ny
fråga, utan måste vänta till dess de af konvenansen föreskrifna
minuterna gått till ända. Pä detta sätt gick konversationen, som man lätt
kan föreställa sig, ganska trögt.
Under detta långvariga samtal följde speldosans toner allt
långsammare och långsammare på hvarandra; dosan var nästan utspelt och
var nära att afstanna, då målaren hörde knäppen af en fjeder,
speldosan blef ånyo uppdragen. Målaren frågade tolken i förtroende, om en
person vore dold under divanen, hvarifrån han tyckte sig höra ljudet.
Tolken ansåg detta för en offentlig fråga och sedan den behöriga
mellantiden förflutit ställde han, i stället för att helt enkelt säga sin mening,
denna fråga till furstinnan. Knappt hade detta skett, förrän etiketten
led ett svårt afbräck derigenom att furstinnan utbröt i ett skallande
skratt och äfven liofdamerna bemödade sig förgäfves att undertrycka sin
skrattlusta.
Furstinnan hade tillbytt sig speldosan af en armenisk köpman och
den höga herrskarinnan hade i den mening att det skulle vara
någonting högst öfverraskande för en fremling, någonting som han aldrig förut
bevittnat, gömt densamma under divanen bredvid en hoffröken, som skulle
uppdraga densammma. Då hon nu hörde att uppfinningen var den
preussiska mannen bekant, kunde hon icke vidare afhålla sig frän skratt och
gaf hoffröken tillåtelse att jemte sin speldosa träda fram till
gödselbrasan.
Målaren fortsatte efter en kort stund sitt arbete. Furstinnan hade
ganska väl begrepp om hvad som förehades, ty målarkonsten är i dessa
trakter alldeles icke okänd, emedan presterna måla gudar och helgon
med vattenfärg dels på djurhudar, som spännas ut och gifva en
ganska god botten, och dels på papper; men de måla likt Kineserna nästan
utan skuggor, och någon likhet bryr man sig alldeles icke om, hvilket
äfven hade till följd att man föll i icke ringa förvåning, då furstinnan
nu såg sitt eget ansigte, som hon genom spegeln kände ganska väl
(hvilken qvinna känner icke sitt eget ansigte?) och fann det
fullkomligt likt. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
