- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
418

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konst; de ila omkring i salen, stanna än här än der framför en
åskådare, för att lemna honom tillfälle att beundra deras retande behag.
Handklappningen blir allmän, takten hastigare och lifligare,
musikanterna åstadkomma ett döfvande larm, danserskan följer med sina
kroppsrörelser den ökade takten och hon austränger sig dervid så, att hon
efter en stund fullkomligt utmattad nedsjunker på kuddarne, och knappt
är i stånd att röra sig, hvarefter åskådarne utbrista i döfvande
bifallsrop.

Uti allt detta ligger visserligen någonting vildt, men det saknar
ingalunda sitt behag, och till och med Européen blir så lifvad, att han
vid lugnare eftersinnande förundrar sig deröfver, att en så simpel dans
kunnat roa och till den grad uppröra honom.

På dylika scener följer vanligen för omvexlingens skull en
aftonmåltid. Kostligt inlagda frukter kringbjudas dels i skålar af ädel
metall, dels i sådana af karneol, agat, chrysopras m. fl.; naturligtvis
saknas icke vederqvickande drycker af risvatten, fruktsafter och socker,
af-kylda i Kaukasus’ is; icke heller felas likörer och isynnerhet dricker man
champagne, som icke anses som vin och alltså lika litet som likörer är
förbjuden af profetens lag.

Efter aftonmåltiden följa åter danser och läckerheter; derpå komma
sångare, hvilka antingen sjunga persiska eller tatariska sånger, eller
anställa en täflan med hvarandra, dervid de improvisera, begabba,
berömma eller förolämpa hvarandra vexelvis så länge, intilldess endera
dukar under.

Fruntimmerna äro aldrig närvarande vid dessa fester. Alla
Orientaler anse qvinnorna för vanärade, om de utsätta sig för mannens
blickar, och derföre åtnjuta dessa danserskor icke någon mans aktning, de
må vara huru sköna och rika som helst, hvilket sednare de alltid
blif-va, om de äro sköna, ty deras prestationer betalas med oerhördt höga
priser, och om de befinna *sig i en stad, der, likasom i Schamaki, flera
rika Perser och Tatarer hafva sina hemvist, kunna de inom tre eller
fyra år samla en så stor förmögenhet, att man i Europa skulle anse det
ganska afundsvärdt att med dem få ingå äktenskap. Men vilja de der
gifta sig, så måste de ovilkorligen lemna orten — lemna landet, ty der
man vet att de varit danserskor, der skulle man väl kunna köpa dem till
slafvinnor (som dock icke går för sig, emedan de äro fria och rika),
men icke gifta sig med dem, ty de äro vanärade.

Vanärade? Hvarigenom? Genom sitt yrke? Nej, icke derföre, utan
emedan de hafva blottat sina anleten.

Det är ganska egendomligt i afseende på orientaliska
sedligheten, att det ligger en vanära deri, att en flicka blottar sitt ansigte. Öf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free