Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verraskar man en skön eller ful persiska i badet, så gifver hon alla
sina öfriga behag till pris för åskådaren, men håller båda händerna för
ansigtet. Klädningen sitter helt löst och ledigt; det plagg, som skall
föreställa lintyg, liknar männernas skjortor och är framtill uppsprättadt,
hvdlken öppning dock går vida längre ned, än den vanligen gör på
kar-larnes skjortor; till följd häraf visar damen en stor del af sin kropp —
vid den lättaste vindflägt får man se ett eller annat bröst, alltid
hjert-gropen, ja lifvet ända nedom nafveln, utan att hon bryr sig det
ringaste derom, men ansigtet är alltid betäckt med en ogenomskinlig slöja
Fruntimmerna af den lägre klassen äro ännu mindre fördomsfulla, de
gå med blottade skuldror öfver gatan till sitt arbete. Då de hemta
vatten, upplyfta de sina underkläder vida högre än som rättfärdigas af
farhågan att väta ner dem; men deras ansigten äro betäckta med
linnedukar och blott framför ögonen befinna sig några öppningar, så att de
kunna se.
Hvad kan man säga härom annat, än att åsigterna om det
passande och sedliga äro mycket olika. Den förnäma Engelskan förfäras,
om hon ser en karl som bär mustascher och hvars haka är beväxt med
skägg; deremot talar samma Engelska helt ogeneradt i det största
sällskap med en förnäm Skotte, som behagar att komma i sällskapet iklädd
sin nationaldrägt. Den rika unga Amerikanskan sätter strumpor på sitt
flygelfortepiauos svarfvade fötter, emedan hon icke tål att se blottade
ben; hon finner det upprörande, endast man nämner ordet ben, det är
oanständigt, man skall säga »lem»! Men samma Amerikanska låter sin
unga Neger intvåla, guida och torka henne i badet samt bära henne
af-klädd i bädden, och finner detta alldeles icke oanständigt. Hvarföre
skulle vi då förundra oss öfver Orientalernas begrepp om anständighet?
Från Schamaki går en rät banad väg, som förer genom de sköna
qvinnornas land, genom Georgien till Tiflis och derifrån vidare ända till
Mingreliens gräns, till Kutäis, Iineretiens hufvudstad. Här idkar man
ännu den i medeltiden så berömda falkjagten. I Europa hafva de sköna
kloka fåglarne blifvit så sällsynta, att man knappt känner dem till
namnet, men i Persien finner man dem ännu i stort antal och der finnas
personer, som dressera dessa djur och uthyra dem åt älskare af denna
jagt. Jagten sker alltid till häst och man beledsagas såväl af hundar
som falkar och vägvisare.
Den passionerade lusten för dessa djur visar sig redan i stepperna
norr om Kaukasus, och en hvar smyckar sina falkar efter sin smak.
Naturligtvis måste dessa prydnader inskränka sig endast till den hufva,
som djuret bär, så länge det sitter på handen, ty då det skall stiga
upp och börja jagten, befrias det från hufvan och hvarje annat fängsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
