Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de hålor i hvilka hjulen råka komma, äro tillräckligt djupa tor att en
tvåhjulig kärra skall kunna omkullstjelpas.
Reser man i dessa vidsträckta, öde stepper, måste man vara
försedd med allt hvad man behöfver för hela resan, ty der kan man icke få
något, livarken för fagra ord eller mycket penningar. Det, som man kan
få i tillfälligtvis påträffade nybyggen, består endast i torkadt kött och
majs. Medför den resande till en sådan hydda något bröd, så blifva
dess invånare lika mycket betagna af glädje, som ett barn öfver läckra
kakor, och kasta sig glupskt öfver detta för dem så sällsynta, bakverk.
Man lider största brist på vatten, och man gör forsigtigt i att
äf-ven häraf medtaga ett förråd, som kan erhållas friskt medelst filtrering
i litet kol. Det vatten, man finner i Pampas, är endast drickbart för
dem, som ej känna till något bättre. Jordmånen i Pampas består af
ett eget slags lera, hvilken efter sin fyndort erhållit namnet
Pampas-lera. Denna mark är öfverallt rik på lenmingar efter fornverldens
djur. Afven det vatten, som man ser samladt i icke synnerligen djupa
grafvar, är grumligt och alltid högst illasmakande.
De enda boningar, som man regelmessigt återfinner, äro
posttjenste-inännens. Från en dagsresas väg till en annan — afstånden rätta
sig efter vägens besvärligheter — äro blockhus eller murade hus eller
också endast med hudar öfverdragna hyddor anlagda, uti hvilka de
personer hafva sin bostad, som befordra bref eller små paketer från
atlantiska oceanen till stilla liafvet. Det finnes fyratio sådana stationer
mellan Buenos Ayres och Mendoza (vid östra sluttningen af Cordillererna);
man måste således förse sig med lifsmedel för fyratio dagar; och
huru-dana de hus eller hyddor äro beskaffade, i hvilka man är tvungen att
tillbringa nätterna, derom berättar oss Giovanni Mastai, som år 1823
sändes såsom erkebiskop och påflig legat till Chile och tog vägen öfver
Pampas. Denne andliges nuvarande namn är Vio nono, Pius den nionde,
nuvarande påfven. I San Pedro, blott tre dagsresor från Buenos Avres,
bodde den fromme resenären uti en liten hydda, om hvilken en af hans
följeslagare, abbé Sallusti, säger, att det vore ett passande rum för en
astronom, ett observatorium, hvari man kunde göra sina astronomiska
observationer af stjernorna, utan att behöfva lemna bädden. Den, som
bebodde hyddan, var en posttjensteman, utsatt liksom en skyltvakt vid
tröskeln af den civiliserade veriden. 1 denna hydda såg man en hop
grofsågade och ohyflade bräder, hängande vid ur djurhudar skurna
remmar, hvars andra ända var fastgjord vid taksparrarne; pa dessa hyllor
var upplagdt kött af för tre dagar sedan dödade djur, majs, gammal ost
och råa hudar till torkning, hvilket allt spred en sådan lukt omkring sig,
att man säkert icke kunde finna den starkare under vandringen på
Neapels och Roms gator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
