Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De resande voro lyckliga, da de följande morgon fingo lemna denna
tillflyktsort, och likväl befunno de sig vid floden Parana, som jemte
Paraguay utgör ett af de båda råmärkena för det beryktade
sydamerikanska Mesopotamien, hvilket i afseende på fruktbarhet iemnar icke
allenast nutidens lågland i Persien, utan äfven det gamla bibliska långt
efter sig, och hvilket omfattar öfver 6000 qvadratmil. Det ställe, der
nuvarande påfven tillbringade natten, har sedermera uppvuxit till en
stad; men der ett så lyckligt läge icke gynnar ett ställes utveckling,
äro såväl hyddorna som lefnadssättet ännu på gamla viset, folket känner
icke till eller erfar åtminstone icke större sällhet, än hvilan på ett
läger, som icke är mycket sämre, än ett vanligt brädgolf, nemligen på
en torkad, stenhård, öfver fyra stänger spänd oxhud; detta är dem i
stället för teater och konsert, promenad och bal, och bordets nöjen hos
dem majskorn och torkadt oxkött— torde äfvenledes icke vara
öfver-mä.ttan stora.
Längre in i landet, der man icke mer, gynnad af floderna, kan
använda trävirke vid uppbyggandet af sina hus, är man nödsakad att
uppföra dem af torkad lera, hvilket öfverhufvud synes vara vida
ändamåls-enligare, emedan man då icke behöfver befara eldsvåda; också lemna
så-dane hus ett mycket bättre skydd emot de i Pampas kringströfvande
vildarne. Af dessa liafva postförvaltarne allt att frukta, hvarföre de
städse äro väl försedda med eldvapen. Ett ställe bär namnet
Desmo-chados, d. v. s. de stympade; orsaken till denna benämning är en af
dessa förskräckliga händelser, livilka, tyvärr, dagligen förekomma.
Mer än fyrahundra infödingar från Cordillererna kommo på sina snabba
hästar till stationen och fordrade att insläppas, och att få såväl dess
skatter och lifsmedel som de qvinnor, livilka de förmodade voro der.
Postförvaltaren afvisade dem i allvarliga ordalag, skrattade ät
deras pilar och sköt efter dem med sina goda gevär, livilka såväl han som
hans folk visste att skickligt begagna, ända tills de efter flera fruktlösa
försök att storma eller sätta eld på huset drogo sig tillbaka.
Man förmodade nu att dessa röfvare hade dragit sig tillbaka till
bergen och att inan icke hade något att frukta af dem, men om natten
kommo de tillbaka, öfverstego forskansningen och anställde ett rysligt
blodbad; de dödade ej någon menniska, men afhöggo händer och fötter
och läto dem blifva sä liggande i ett hjelplöst tillstånd, hvari de
naturligtvis försmäktade. På återvägen från detta blodbad mötte de en
karavan, hvilken genast blef öfverfallen och nedgjord. De skicklige
ryt-tarne upplyftade flickorna på sina hästar, nedstucko eller nedslogo
kar-larne, bortförde boskapen med sig och flydde till de vestra
bergstrakterna, der de aldrig kunna åtkomma«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
