Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, deras växt är smärt och fyllig, vissa delar hafva en egendomlig
likhet med de hottentottska qvinnornas skapnad. Deras kroppsfärg är
mörk, deras hår svart, sammanbundet i en smal fläta.
Män och qvinnor färga öfra delen af kroppen med röda jordarter,
bestryka sig med den i vatten upplösta färgen och öfverdraga den
sedermera med fett. Detta upprepas hvar tredje eller hvar fjerde dag.
Få Kaffrer äro tatuerade, blott hos de mera aflägsna stammarne
förekommer detta mera ofta.
De iakttaga måttlighet i sitt lefnadssätt, och stärka betydligt sina
kroppar genom ansträngningar; sjukdomar äro bland dem sällsynta. De
dödliga sjukdomarne bestå till mesta delen af hetsiga febrar, mot
hvil-ka de begagna in- och utvärtes medel, hvilkas nytta de hafva lärt af
erfarenheten, och de försöka att genom trolleri göra dem ännu
kraftigare. På många tider äro sådane febrar epidemiska; äfven koppor härja
understundom.
Gossarne omskäras då de börja blifva manbara, vanligen vid den
tidpunkt, då någon af deras höfdingars söner uppnått manbarhetsåldern.
Tilldess de äro läkta, lefva de afsöndrade från andra, hvarefter de
återvände till horden, erhålla en mantel och vapen, och man
tillkännagif-ver dem, att de nu tillhöra männernas antal. Derefter svära de
höf-dingen trohet och lydnad och öfva sig i vapnens bruk. Äfven flickorna
upptagas, då de blifvit manbara, under vissa högtidligheter, bland
qvin-norna.
Månggifte förekommer naturligtvis. Hustrurna få icke inblanda sig
i offentliga angelägenheter, men hafva mycket att säga inom hemmet.
Ofverhufvud bevisa Kaffrerna städse sina föräldrar och äldre
anförvand-ter mycken aktning. Sinsemellan uppföra de sig alltid med en viss
anständighet. Det är märkligt att man aldrig får höra dem gäspa,
nysa, hosta eller harkla.
Mannen tillbringar största delen af sitt lif i lättja; hans göromål
är att mjölka korna samt att gå på jagt och ut i krig. Hustrun
måste icke allenast ombesörja hushållet och barnens uppfostran, utan äfven
förfärdiga alla husgerådssaker, krukor, korgar, kläder, äfvenså måste
hon uppbygga hyddan,- hemta bränsle, sköta om åkern och inberga grödan.
Hyddorna hafva en halfklotformig skapnad, samt åtta till nio fot
i diameter, och äro sällan så höga, att en man kan stå upprätt deri.
Man sofver på tågmattor, manteln utgör täcket, de ligga utsträckta,
då deremot Hottentottern a krypa ihop. Bredvid hyddorna äro
inhägnader, uppsatta for att derinom under natten förvara boskapen. Deras
hjordar bestå endast af nötkreatur, och de tämja oxarne till att
begagnas vid ridning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
