Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deras förnämsta lifsmedel är komjölk, dels söt, dels sur; äfven äta
de vassla och ost. De tillreda smör, genom att skaka mjölken i
lädersäckar, men begagna det endast till att dermed ingnida sin hud. Man
slagtar sällan boskapen, jagten förser dem kött. Till skydd för sina
hjordar underhålla de hundar, hvilka icke begagnas till jagt.
Spannmålssådden verkställes på det sätt, att kornen kastas i gräset
och sedan nedtrampas. Man odlar ett slags hirs, Holms Caffrorum,
bohvete och vattenmeloner. Ingen eger någon bestämd landtegendom,
en hvar finner lätt plats för sitt utsäde. Hirsen kokas antingen i mjölk
eller söndermales och bakas till ett slags bröd. De veta ock att
deraf bereda en rusgifvande dryck, hvilken de kalla Tjalva; är den
starkare, så heter den Jahguja; ättikan kalla de Tjala. Till näringsmedel
tjena äfven flera slag af rötter, lök och bär samt märgen af en
palmart (Zamia Caffra, enligt Thunberg Cicas Caffra). De förtära allt utan
salt. Fisk och andra sjödjur äta de icke; endast några kraaler vid
kusten göra det understundom, hvarför de ock ådragit sig hela nationens
förakt.
Sina kläder förfärdiga de af djurhudar, hvilka de sjelfva bereda.
De gå nästan nakna; männen bära en smal lädergördel om höfterna
hvilken är lätt besatt med knappar och kopparplåtar. Qvinnorna bära
allt ifrån ungdomen skinnförkläden, Jekyo kallade. Såsom skydd i
regnväder begagna de mantlar af ox- eller vilda djurs hudar.
Männen hafva hufvudet obetäckt eller smyckadt med ett slags
diadem af tumsbreda skinnremmar. Qvinnorna bära en turban af fint skinn.
Armar, ben och fingrar smyckas med många slags ringar af elfenben,
koppar och läder.
Männen äro försedda med en fem fot lång staf, två eller tre
has-sagaier, en klubba, kirri, och mången gång en sköld. Kaffrerna äro
tappra och modiga, men icke stridslystna. Då det går så långt, att en
sammandrabbning uppstår, så undandrager sig icke någon enda
vapenför man, och att fly i en strid medför outplånlig vanära. De äro
oförsonliga fiender till Buschmännen, hvilka de mörda, hvarhelst de träffa på
dem. Kaffrerna bekriga ofta hvarandra inbördes, men aldrig företages
någon fäktning utan föregången krigsförklaring.
Koossas hemta icke sjelfva sina metaller ur jorden, utan de erhålla
koppar och jern från Kafferstammarne i det inre landet, merendels
bear-betadt, likväl första de sig äfven derpå. Deras smidesverktyg äro
otympliga, stenar göra tjenst såsom hammare och städ, en lädersäck med ett
rör är blåsbälgen, och såsom bränsle begagna de torkad kogödsel.
Genom gnidning förskaffa de sig eld. Af en fin lera göra de krukor, och
de förstå att förfärdiga vattentäta korgar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
