Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Squatterns öfvade öga upptäcker snart dessa djur i hjorden, kan
skilja på dem och räkna dem. Småningom bestämmes hjordens
fulltalighet deraf om alla anförarne äro närvarande. På en hjord af 2C00
kreatur är en förlust af 50 eller flera icke synnerligen i ögon fallande,
men då har man ögat på anförarne och om de alla äro tillstädes, så vet
man att icke ett enda djur felas i hela hjorden; är deremot en af
anförarne frånvarande, kan man vara säker att med honom hela hans följe
kommit bort. Då sökes i alla riktningar, men förnämligast åt den trakt,
hvarifrån man kommit, ty man kan hålla tio emot ett att de som
dragit bort, befinna sig i en maklig marsch på väg till sitt gamla hem.
Hela hjorden måste i sådant fall hvila ut i flera dagar och någia af
folket vända tillbaka för att taga fatt på dem som saknas.
22 dagar efter afresan från Weewaa uppnådde hjorden floden
Mac-quaries stränder, en flod så bred som Elben vid Dresden, men vid detta
tillfälle genom regn så uppsvälld, att hela expeditionen måste tillbringa
8 dagar på den norra stranden, innan den fann ett gynnsamt tillfälle
att sätta sig öfver.
De svarta voro här till mycken nytta, de byggde båtar utaf
gummiträdens bark och öfverförde sålunda munförråd och fastbundo vid
bå-tarne anförarne och tvingade dem att simma öfver. På detta sätt
lyckades det småningom att föra hela massan af boskap öfver på den
andra stranden, men härmed var knappt en tredjedel af resan tillrygga—
lagd och den besvärligaste delen återstod ännu, nemligen området
mellan Macquariel och Lachlan, som är en af landets ofruktbaraste trakter.
Ofta sågo de resande på sin väg stora sträckor så tätt bevuxna med
småskog af 8 till 10 fots höjd så täta, att icke något gräs växte
under dem, utan boskapen led fullkomlig hungersnöd. 25 dagar behöfdes
för denna marsch, deraf man tillbragte 10 inom småskog. Lyckligtvis
äro dessa ofruktbara höjder, på hvilkas torra jordmån småskogen
frodas, afbrutna af dalar, som visserligen blott hafva några hundra stegs
genomskärning, men som dock genom sitt sanka läge och den fuktighet,
som deraf äro en följd, äro hinderliga för småskogens tillväxt, men
deremot lemna en riklig mängd af gräs, så att dessa små dalar ehuru
alltid fullkomligt afbetade på en timmas tid, dock lemna hjordarne
tillräcklig näring, för att skydda dem mot hungersdöden.
De resande befunno sig sedan tre dagar i den allra tätaste delen
af dessa småskogar, helt och hållet genomblötta af det nedströmmande
vårregnet (det var i September), utan något medel att torka sig och
derföre i ett särdeles dåligt lynne, då de, bestigande en höjd, plötsligen
sågo framför sig Lachlans vidsträckta, oöfverskådliga slätt. Småskogen
hade plötsligen upphört och den herrligaste betesmark utbredde sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
