Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egendomame, för att gödas (någon egentlig fårafvel är såsom anmärkt,
icke möjlig), men hvarföre skall man låta bevaka sina hjordar, om man
på ett mycket enklare sätt kan komma tillrätta med vildarne.
Sedan Murrayfloden var öfvergången, sålde Darchy genast hela
sin-hjord till dem, med hvilka han förut aftalat om handeln, efter 6 pund
och 10 sh. stycket, d. v. s. dubbelt mot hvad han gifvit, och vann
således 135,000 R:dr. Afven hästar och vagnar såldes genast, och
handeln med dessa småsaker betäckte hela kostnaden för transporteh, ty
hästar och vagn kostade i kolonien Adelaide långt mer än i Sidney.
Darchy begaf sig till Adelaide och Leuba fortsatte på en häst, som
Darchy skänkt honom, vägen till Melbourne.
Redan hade Leuba i tre dagar genomilat slätten på venstra sidan
om Murrayfloden, alltjemt tillbringande natten i det fria, inhöljd i sitt
täcke, emedan han icke ville antaga de enstaka belägna koloniernas
gästfrihet, emedan han visste, att han skulle få betala den med rikliga
blod-aftappningar, verkställde af elakartade insekter, då han på fjerde dagen
erhöll det råd, att af tre vägar, som skulle visa sig i skogen, välja den
mellersta, för att uppnå ett säkert vad öfver en sumpig bäck. Han
följde detta råd, men fann bäckens vatten så djupt, att han trodde sig
hafva hört orätt och i hvarje fall hafva tagit en oriktig väg. Han
vände om till det ställe, der de tre vägarne möttes och valde en annan,
som äfvenledes gick öfver samma bäck, men ledde till ett moras; här
nedsjönk hästen i dyn, och han bemödade sig fåfängt att draga upp
honom. Andtligen steg han, sedan hans krafter voro alldeles uttömda, upp
i ett träd, för att der afvakta morgonen. Hästens tyglar tog han med
sig för att uppehålla hufvudet på det arma djuret, som sjunkit så djupt
ner i dyn att det utan denna hjelp måste qväfvas. Den resande
insomnade, men då han väcktes af kylan som föregår soluppgången, var
dét stackars djuret under honom likväl dödt; hans händer hade släppt
tyglarne, hvarefter hästens hufvud sjunkit under dyn.
Den stackars resande sökte lösgöra sadel och betsel, tog dem jemte
sin rensel på ryggen och marscherade med denna börda, af ungefärligen
3 lispund, derifrån, för att om möjligt söka få köpa en häst på någon
station. Han lyckades också öfverenskomma om en sådan handel,
sedan han tillryggalagt omkring 5 mil i den starkaste solhetta, men då
han ville lemna en bankonot i betalning, vägrade man att mottaga
densamma. Man ville endast hafva rent guld, till hans papper hade man
lika litet tillit, som till hans person, och denna ingaf i sjelfva verket
icke särdeles förtroende, ty hans kläder voro icke allenast efter 5
månaders vistande i det fria förfärligt åtgångna, utan dertill var han
efter den sista händelsen, då han förlorade sin häst, från hufvudet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
