- Project Runeberg -  Vegas färd kring Asien och Europa jämte en historisk återblick på föregående resor längs gamla verldens nordkust / Förra delen /
119

(1880-1881) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EJ b ER. PR AKT EJ DER

lade äggen och dunet. Det stinkande ämnet är dock så
flyktigt eller lätt sönderdelbart i luften, att lukten inom
några timmar fullständigt försvinner. Ejdern, som för några
år sedan var synnerligen talrik på Spetsbergen1, bar under
senare åren betydligt förminskats i antal, och snart torde
lian blifva nästan belt och hållet bortjagad derifrån, om ej
något band lägges på det hejdlösa sätt, med hvilket ej
allenast ejderholmarne nu utplundras, utan äfven fogeln dödas,
ofta blott för nöjet att mörda. Äfven på Novaja Semlja
är ejdern allmän. Den häckar t. ex. i ej obetydlig mängd
på de höga holmarne i Karmakul bay. Ejderns kött är
visserligen föga tranigt, men groft ocli vida sämre än alkans.
I synnerhet är köttet af ligghonan nästan oätbart.

Praktejdern förekommer sparsammare än den vanliga
ejdern. På Spetsbergen kallas ban »Grönlandsejder», på
Grönland »Spetsbergsejder», hvilket tyckes angifva, att ban
på intetdera stället är fullt hemmastadd. På Novaja Semlja
förekommer lian deremot i större mängd. Endast en enda
gång liar jag sett bon af denna fogel, nämligen 1878 på
Axels öar i Belsound, hvarest den då häckade i ringa antal
tillsammans med den vanliga ejdern. Ären 1858 och 1S64,
då jag besökte samma ställe, häckade den ej derstädes.
Möjligen är dess rätta liäckningsplats på Novaja Semlja
vid insjöarne ett stycke från kusten. Dess ägg påstå
fångst-männen vara mer välsmakande än den vanliga ejderns. De
äro något mindre och hafva en mer höggrön färg.

På duiiliolmarne häcka, jemte ejdrarne, de långhalsade,
på öfre delen af kroppen i svart och brungrått tecknade
prutgässen (Anser bernicla L.). De lägga 4—5 hvita ägg
i konstlösa bon utan dun, spridda här och der bland ejderns
dunrika reden. I största mängd träffar man denna gåsart

1 Mängden af ejderdun, sora frän polarländerna infördes till Tromsö,
belöpte sig 1868 till 540, 1869 till 963, 1870 till 882, 1871 till 630, 1872 till
306 kilogram. Hela årsutbytet kan sannolikt uppskattas till tre gånger så mycket.

119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaasien/1/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free