Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OXKILOX-FOLKETS HISTORIA
urstam som grönländarne. Sägnen påstod, att för 200 år sedan
dessa onkilon intogo hela Tschuktscherkusten, från kap
Schelag-skoj ända till Beringssund, och verkligen finner man ännu på hela
denna sträcka qvarlefvor af deras jordhyddor, hvilka måtte hafva
varit ganska olika med tsehuktschernas nuvarande boningar; de
hafva formen af små kullar, äro till hälften ingräfda i marken och
ofvan tillslutna med hvalfiskrefben, som äro öfverhöljda med ett tjockt
lager af jord. En häftig misshällighet mellan Krächoj, dessa
nordasiatiska eskimåers höfding, och en errim eller höfding bland
ren-tschuktschema utbröt i öppen fejd. Krächoj drog det kortare strået
och såg sig tvungen att fly och utvandra med sitt folk; allt sedan
har hela kusten förblifvit öde och obebodd. Om denna onkilons
utvandring berättade invånarne i byn Irkaipij, hvarest Krächoj
äfven skall hafva uppehållit sig, följande. Denne hade dödat en
tschuktschisk errim och förföljdes derför ifrigt af den mördades son,
hvars efterspaningar han en längre tid undgick. Ändtligen trodde
sig Krächoj hafva funnit en säker tillflyktsort på Irkaipijs klippa,
hvarest han förskansade sig bakom ett slags naturlig mur, som
ännu kan ses. Men den unge tschuktscher-errim, drifven af begär
att hämnas sin faders död, finner medel att smyga sig in till
för-skansningen och dödar Krächojs son. Ehuru blodshämnden
härmed enligt det rådande föreställningssättet egentligen var uppfyld,
så måtte Krächoj ännu hafva fruktat en vidare förföljelse af sin
oförsonlige fiende, ty under natten släpper han sig med remmar
ned från sin höga, mot hafvet nästan tvärbranta tillflyktsort,
bestiger en båt, som väntar honom vid klippans fot, och styr, för att
vilseleda sin förföljare, i början mot öster, men vänder sig natten
derpå mot vester, uppnår ön Sehalaurow och förskansar sig der i
en jordhydda, hvars qvarlefvor vi (Wrangels expedition) ännu hafva
sett. Här samlade, sig efter hand alla hans stamförvandter omkring
honom, och med dem flydde han på 15 bajdarer till det land, hvars
berg tschuktscherna försäkra sig kunna vid klart solsken se ifrån
Kap Jakan. Under den derpå följande vintern försvann ännu en
med Krächoj beslägtad tschuktscli med sina anhöriga och renar, och
man förmodar, att äfven denne dragit till landet på andra sidan
hafvet. Härmed stämmer äfven en annan sägen, hvilken invånarne
på Koljutschin-ön meddelade oss. Der berättade nämligen en gubbe
för mig (Wrangel), att under hans farfars lifstid en bajdar med sju
tschuktseher, deribland en qvinna, vågat sig för långt ut i hafvet.
431*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
