Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIOS DE KAPITLET
hvarandra passande stycken, hvilka antingen voro
fullkomligt lösa eller sammanbundna endast af det svaga isband,
som småningom bildade sig under snön på ytan af det i
sprickan inträngda vattnet. Anda till ett afstånd af omkring
6 kilometer från stranden låg isen i alla fall under loppet
af hela vintern nästan orubbad, på nämnda småråkar när.
Längre ut till sjös var den deremot i ständig rörelse. Så
kallade polynior eller öppna ställen förekomma härstädes
sannolikt året om, och vid gynsam väderlek kunde man
derför nästan ständigt se en blå vattensky vid synranden
ifrån rättvisande NV till O. En sydlig vind under några
få dagar bragte sedermera den öppna vattenrännan så nära
fartyget, att man kunde på några timmar gå ut till den.
Den vimlade då af sälar, hvilket anger, att den stocl i
sammanhang med ett ständigt öppet haf. På granskapet af ett
dylikt berodde kanske ock den omständigheten, att vi icke
sågo ett enda sälhål i de isfält, som omgåfvo fartyget, j
Den grandis, vid hvilken Vega den 29 sept. förtöjdes,
och vid hvilken hon blef liggande under vinterns lopp, var
omkring 40 meter lång och 25 meter bred; dess högsta
punkt låg G meter öfver vattenytan. Den var således ej
synnerligen stor, men lemnade dock ett godt skydd åt
fartyget. Visserligen flyttades äfven denna grandis jemte
fartyget ocli det innanför liggande nybildade isfältet under de
våldsamma höststormarne betydligt närmare land. En och
annan suck och knakning i fartygets skrof gaf till känna,
att detta härvid icke undgick ganska hårda påkänningar,
men någon skada led Vega under vinterns lopp hvarken
häraf eller af den starka kölden, under hvilken skarpa
smällar ticlt och ofta angåfvo, att någon spricka i trävirket
vidgat sig genom det inträngande vattnets frysning till is.
»Kallt så det smäller i knutarne», är ett välbekant
talesätt, med hvilket vi nordbor oftast förena minnet från
någon bister vinterqväll, tillbragt vid hemmets härd, men här
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
