Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET
byxorna, hvilka fingo sitta qvar. Värdinnan lät sin päsk
falla ned öfver axlarna, så att bela öfverkroppen härigenom
blef blottad. Kenskinnsstöflarne aftogos och vändes ut och
in, aftorkades noga och upphängdes i taket öfver lampan
för att torka under natten. Qvinnorna trakterades af oss
med socker, hvilket de, till följd af obekantskap med
detsamma, till en början undersökte med en viss
försigtighet, men som sedan smakade dem förträffligt. Efter
måltiden syntes vårt värdfolk blifva sömnigt, hvarför vi sade
god natt och gingo till vårt eget tält, hvarest var allt
annat än varmt; vi hade derstädes under natten omkring
— 11° C.
Efter en till större delen sömnlös natt purrade vi ut
klockan half 7 nästa morgon. Då vi kommo ut ur tältet,
voro alla renarne i tätt sluten trupp i anmarsch. I
spetsen syntes en gammal höghornad ren, hvilken gick fram
till sin husbonde (denne hade under tiden gått renhjorden
till mötes) ocli helsade god morgon på honom genom att
stryka sin nos mot hans händer. De öfriga renarne stodo
under tiden uppstälda i ordnade led, alldeles som
besättningen om bord på ett örlogsfartyg vid divisioner. Egaren
gick derefter fram och helsade på hvarje ren; de fingo
stryka sina nosar mot hans händer. Han å sin sida tog
hvarje ren i hornen och undersökte honom på det nogaste.
Efter slutad inspektion och på gifvet tecken från
husbonden gjorde bela renhjorden belt om och återvände i tätt
slutna led, med gamlingen i spetsen, till föregående dags
betesmark.
Det bela gjorde på oss ett särdeles godt intryck; det
var ej den grymme hårde vilden, som på ett rått och
barbariskt sätt visade sitt herravälde öfver djuren, utan det
var den gode husbonden, som välvdhgt betraktade sina
underlydande, och som hade ett vänligt ord till hvar och
en af dem. Här rådde ett godt förhållande mellan herre
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
