Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLFTE KAPITLET
visade det sig, att elf ven, under den dag, Jettugin tillbragt
på fartyget, betydligt utsinat. Så viss var jag emellertid,
att is-stängslen ännu på lång tid icke skulle öppnas, att jag
genast efter återkomsten från den med anledning häraf
misslyckade utflygten vidtog anordningar till en ny utfärd för
att med andra fortskaffningsmedel nå målet.
Under sj^sselsättningen härmed förflöt förmiddagen den
18 juli. Vi satte oss vid vanlig tid ned vid
middagsbordet, utan aning om att stunden för vår förlossning nu
var inne. Under middagen märktes plötsligt, att fartyget
kom i en svag gungning; Palander rusade upp på däck,
såg att isen var i rörelse, lät elda på maskinen, som
längesedan blifvit, i förväntan på denna stund, iordningstäld, och
två timmar derefter, den 18 juli kl. 3 t. 30 min. e. m.,
var Vega flaggbeprydd under ånga och segel åter på väg
mot målet.
Vi funno nu, att en fullkomligt isfri spricka uppstått
mellan fartyget och det öppna vattnet närmast stranden,
hvarjemte isfälten vester om vår grundis skjutit längre ut
till sjös, så att strandreningen vidgats nog långt för att
lemna tillräckligt djupt farvatten åt Vega. Kursen stäldes
först mot NV för att kringgå de närmast oss belägna
drifis-fälten, derpå längs kusten mot Beringssund. På höjden
vid Jinretlen stodo, då vi ångade förbi, byns män, qvinnor
och barn mangrant församlade, blickande utåt hafvet på den
eldhäst — tschuktscherna skulle kanske säga eldhund eller
eldren — som för alltid förde vännerna från de långa
vintermånaderna bort från deras kalla, kala strand. Om de
verkligen, såsom de ofta lofvat, vid vår bortresa fälde tårar,
kunde vi ej se från det afstånd, som nu skilde oss från
dem. Men nog kan det hända, ett vildens lättrörda sinne
förledt dem dertill. Säkert är, att hos mången af oss
skilsmessan vemod blandade sig i de känslor af stormande
glädje, som nu genomilade hvarje Vega-mans bröst.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
