Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÅTAR O C/J IIVXD.SLÄDAR
ben, hvalrefben eller hvalbarder. För att förbättra föret
öfverdragas dessutom medarne innan afresan omsorgsfullt
med ett två till tre millimeter tjockt lager af is genom att
öfvergjuta dem upprepade gånger med vatten.1 Slädens
olika bitar äro ej hopfogade med spik eller naglar, utan
hopbundna med skinnremmar eller strängar af hvalbarder.
På den låga obeqväma sitsen ligger vanligen en
skinnlapp, helst af isbjörn. Antalet af hundar, som spännas
för hvarje släda, är vexlande. Jag har sett en tschuktsch
åka efter två små magra hundar, hvilka dock syntes
utan synnerlig ansträngning släpa fram sitt tunga lass
öfver jemn hård snö. För andra slädar har jag sett 10
till 12 hundar, och en lastsläde från Kolyma
framsläpades af ett 2S-spann. Oftast äro hundarne spända det
ena paret framom det andra efter en lång gemensam lina \
någon gång vid kortare utfärder flere än tvenne i bredd
eller ock så oregelmessigt, att deras ställning till
åkdonet endast tyckes hafva berott på draglinans tillfälliga
längd och en nyck hos körsvennen. Hundarne styras ej
med tömmar utan med ständigt ropande och hojtande,
beled-sagadt af snärtar från en lång piska. Dessutom finnes på
hvarje ordentligt utrustad släde en kort och tjock staf, med
jernbeslag och en mängd jernringar i öfre ändan. När
intet annat hjelper, kastas denna staf på den motspänstiga
hunden. Stafven är så tung, att djuret lätt får sin bane
’ I fall medarne icke äro på detta sätt isskodda, så blir vid sträng köld
friktionen mellan dem och den hårda snön mycket stark och föret derföre ytterst tungt.
■ Nästan alla långväga resande, som passerade Vega, hade sina hundar
förspända på detta sätt. Deremot säger Sarytschew, att vid S:t Lawrence bay alla
hundarne för en släde voro spända i bredd, och att detsamma varit seden i
granskapet af Moores vinterqvarter vid Tschukotskojnos visar bilden å s. 71 i Hoopers
förut anförda arbete. Man bör dervid erinra sig, att befolkningen på båda dessa
ställen var eskimåer, som antagit tschuktschernas språk. De grönländska
eskimåerna hafva sina hundar förspända i bredd, kamtscliadaleraa i en lång rad.
Naturligtvis lämpa sig i bredd spända hundar föga för skogstrakter. De här
anförda olika sätten att förspänna hundarne antyda derför, att eskimåerna en längre
tid än tschuktscherna bott norr om skogsgränsen.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
