Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLFTE KAPITLET
tranlamporna smälta tillräckligt is, mången gång släcka
törsten med snö. Om bord begärde de ofta vatten och
drucko på en gång stora mängder deraf.
Bränvin, hvarpå de äro ytterst begifna, kalla de,
såsom redan är nämdt, under samtal med europeer »ram»,
hvarvid ordets uttalande ofta åtföljes af ett har klan de läte,
en salig min och en betecknande åtbörd, bestående i clen
flata högra handens förande från munnen till midjan eller
i efterapande af en rusig mans lallande. Sinsemellan kalla
cle det eldvatten (ahnimil). Löftet derom var clet
verksammaste medel att förmå en motsträfvig tscliuktsch att foga
sig efter ens önskan. I fall cle åtagit sig en skjuts med
sina hundspann, voro de aldrig angelägna att taga reda på,
om någon matsäck medföljde, men varnade af vår
sparsamhet i utdelandet af spritdrycker, ville cle ej gerna börja
färden, innan cle granskat »ram»-förrådet. Att ruset, ej
smakens tillfredsställande härvid var liufvudmålet, visar den
omständigheten, att cle ofta som pris för ett föremål,
hvilket cle sågo att jag gerna ville hafva, betingade sig så
mycket bränvin, att cle kunde blifva fullkomligt rusiga.
Då jag en gång visade mig mycket angelägen att förvärfva
en elddrill, som fans i ett tält, bebodt af ett nygift par,
öfvertog den unga, ganska täcka hustrun underhandlingen
och började genast mecl clen förklaring, att hennes man
icke kunde afstå elddonet, mecl mindre jag beredde honom
tillfälle till ett grundligt rus, hvartill enligt hennes
påstående, som förtydligades med lifliga åtbörder efterapande
rusets olika grader, behöfdes åtta supar. Först när
mannen fått så många, skulle ban vara nöjd, d. v. s. dödfull.
Sjelf har jag dock flere gånger sett, att två små supar äro
tillräckliga att göra dem ostadiga på benen. Under ruset
äro de muntra, glada ocli vänliga, men besvärliga genom
sin ytterliga smeksamhet. I sällskap med rusiga infödingar
fick man passa väl upp för att ej oförmodadt få sig en
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
