- Project Runeberg -  Vegas färd kring Asien och Europa jämte en historisk återblick på föregående resor längs gamla verldens nordkust / Senare delen /
141

(1880-1881) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TSCI1UKTSCI1ERXA ÄRLIGA MES EJ 0RDIIÅLL1GA

som vi, för den händelse att någon olycka skulle drabba vårt
fartyg, utan särskild bevakning upplagt på land. Deremot
förekommo ett par fall, då de hemligen bemäktigade sig
den fisk de redan sålt, och som förvarades å ett för dem
tillgängligt ställe på däcket. Med den mest oskyldiga min
i verlden sålde de den då en gång till. Detta slag af
oärlighet betraktades af dem tydligen icke som stöld, utan
som ett lofligt handelsknep.

Det anförda fallet var ej det enda som bevisade, att
tschuktscherna anse bedrägeri i handel icke allenast fullt
berättigadt, utan nästan förtjenstfullt. Medan deras egna saker
alltid voro förfärdigade med stor omsorg, var allt hvad de
enkom gjorde åt oss ytterst slarfvigt hopkommet, ocli de voro
sällan nöjda med det pris som erbjöds, innan de blifvit
öfver-tygade derom, att de ej kunde få mera. Då de sågo, att
vi gerna önskade få ripor, utbjödo de från sina
vinterförråd åt oss under detta namn en lika tecknad, men föga
matnyttig unge af Larus eburneus. När jag med förtjusning
köpte den i ungdrägt mycket svåråtkomliga ocli derför för
ornitologen värderika fogeln, drog sig ett sjelf belåtet leende
öfver säljarens anletsdrag. Han var tydligen stolt öfver
sitt lyckade knep. Någon fördom hindrade, såsom ofvan
nämndes, tschuktscherna att afyttra sälhufvuden, oaktadt
vi, för att få reda på de härvarande arterna, bjödo höga
pris för dem. »Irgatti» (i morgon) eller »Isgatti», i fall
löftet gafs af en qvinna, var det vanliga svaret. Men
löftet hölls aldrig. Slutligen kom en pojke och lemnade
en hufvudskål, som han sade härröra af en säl. Vid
närmare påseende befans den dock hafva tillhört ej en säl,
utan en gammal hund, hvars hufvud man tydligen ansåg
sig utan fara för jagten kunna lemna åt de hvita
trollkarlarne. Denna gång gick det sämre för utprånglaren än vid
riphandeln. Ett par af kamraterna företogo sig nämligen
att i de andra tschuktschernas närvaro skämma ut pojken

141

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:07:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaasien/2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free