Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖFARTEN PÅ O C HO T SK A HAFVET
-och, försedda med en kompass, resa jemte några kosacker
sjöledes till Kamtschatka och komma åter\ Så kom
sjöfarten på Oehotska hafvet till stånd. Bland svenskar, som
öppnat den, nämnes Henrik Busch5, enligt Strahlenberg en
svensk korporal, som förut varit skeppstimmerman. Enligt
Muller, som ännu år 1736 träffade honom i Jakutsk, var
han född i Hoorn i Holland, hade derpå flerstädes tjenat
som matros samt slutligen som ryttare bland svenskarne,
tills ban blef fången vid Viborg 1706. Om sin första
resa öfver Oehotska hafvet berättade ban för Muller följande:
Efter ankomsten till Ocliotsk hade man byggt ett
fartyg, snarlikt de lodjor som begagnas i Archangel och
Mesen för fart på Hvita hafvet och till No vaja Semlja.
Fartyget var starkt, längden 8’/2 famnar, bredden 3 famnar,
djupet, då fartyget var lastadt, 31/J fot. Första resan
skedde i juni 1710. Man började segla längs kusten mot
nordost, men en ogynsam vind dref fartyget, nästan mot
sjöfararnes vilja, tvärs öfver hafvet till Kamtschatka. Det
första land man såg var en udde, som skjuter ut norr om
floden Tigil. Till följd af obekantskap med kusten dröjde
man att landstiga. Under tiden inträffade en kastning i
vinden, som dref fartyget tillbaka mot Oehotska kusten.
Sedan vinden åter blifvit gynsam, vände man och ankrade
nu lyckligen vid Tigil. Folk, som sändes i land, funno
husen öde. Af förskräckelse för det stora fartyget hade
nämligen kamtschadalerna rymt till skogarne. Man seglade
vidare längs kusten söder ut och landsteg flerstädes för att
träffa folk, men länge förgäfves, tills man slutligen fick fatt
på en kamtschadal-flicka, som samlade ätbara rötter. Med
1 v. Baku, Beitriige zur Kenntniss des Russischen Reiches, XVI s. 83.
■ Äfven den vid Dnjeper är 1709 tillfångatagne löjtnanten vid skånska
kavalleriregementet Ambjörn Molin deltog i dessa färder. Jemför »Berättelse om
•de i Stora Tartariet boende tartarer, som träffats längst nordost i Asien, på
ärkebiskop E. Benzelii begäran upsatt af Ambjörn Molin», offentliggjord i Stockholm
1880 af Åt o. Strindberg efter en handskrift i Linköpings bibliotek.
177
Nordenskiöld, Yegafärden. II.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
