Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET
var mer välmående samt egde ett större antal
skinnfarkoster, så väl kajaker som umiaker. Detta beror belt säkert
derpå, att hafvet här är isbelagdt en kortare tid samt isen
mindre tjock än på den asiatiska sidan ocli jagten derför
bättre. Samtliga äldre berättelser öfverensstämma likväl deri,
att tschuktscherna fordom varit en af cle andra vilda
stammarne erkänd stormakt i dessa trakter, men alla iakttagelser
från nutiden tyda derpå, att denna stormaktstid nu är slut.
En viss aktning för dem tyckes dock fortfarande råda bland
kringboende folk.
Infödingarne voro, sedan det första misstroendet gifvit
vika, vänliga ocli tillmötesgående, ärliga, ehuru benägna för
tiggeri, och mycket prutande vid byteshandeln. Någon
höfding tycktes ej finnas bland dem; fullkomlig jemlikhet rådde,
och qvinnans ställning föreföll ej vara underordnad
mannens. Barnen voro hvad man i Europa skulle kalla väl
uppfostrade, ehuru cle ej erhållit någon uppfostran alls. Alla
voro hedningar. Begäret efter bränvin syntes vara mindre
starkt än bland tschuktscherna. All bränvinshandel med
vildarne lär för öfrigt på amerikanska sidan vara ej allenast
förbjuden, utan förbjuden på ett sätt, att lagen efterlefves.
Under vistelsen hos tschuktscherna var min tillgång
på lämpliga bytesmedel mycket ringa. Alida till timmen
att ban sett detta mineral jemte lödockra hos invånarne vid S:t Lawrence bay,
och löjtnant Hooper anför i sitt arbete (s. 139), att grafit och rödockra träffas
vid byn Oongwysac mellan Tschukotskoj-nos och Beringssund. Det sistnämnda
färgämnet bortbytes för högt pris till invånarne i aflägsna tältbyar. Helt säkert
hafva dessa mineral begagnats på samma sätt från urminnes tid, och de äro
sannolikt, liksom flinta och nefrit, bland de få stenarter, som varit använda redan af
stenålderns folk. Så vidt man känner, kom grafiten först under medeltiden till
användning i Europa. En blyertspenna omtalas och afritas första gången af Conrad
Gessner 1565. De rika, numera uttömda grafitlagren i Borrowdale i England
omtalas första gången såsom innehållande ett nyttigt, för England egendomligt
mineral af dr Merbet 1667. Mycket rika grafitlager har man under de senare
årtiondena funnit så väl vid Jenisejs utlopp (Sidoroffs grafitbrott) som på en
utgrening af Sajanska bergen i södra delen af Sibirien (Aliberts grafitbrott), och
dessa fynd hafva spelat en viss rol i landets senaste upptäcktshistoria.
•236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
