- Project Runeberg -  Vegas färd kring Asien och Europa jämte en historisk återblick på föregående resor längs gamla verldens nordkust / Senare delen /
255

(1880-1881) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S: T LA WREXCE-ÖX

tillhörde en form, som jag ej sett i polarhafven. Då ingen
båt fans till hands, förbjöd jag emellertid, ehuru salarne voro
inom skotthåll, den fångstman, som åtföljde mig, att på dem
pröfva sin skjutskicklighet. Kanske var det honor af
Hi-striophoca fasciata, hvars vackert tecknade skinn (af
handjur) jag förut sett och beskrifvit från S:t Lawrence bay.
Infödingarne hacle ett fåtal hundar men ej några renar,
hvilka dock borde kunna föda sig på ön i tusental. Inga
kajaker begagnades, men väl stora bajdarer af samma
byggnadssätt som tchuktschernas.

S:t Lawrence-ön upptäcktes under Berings första resa,
men clen förste, som kom i beröring med infödingarne var
Otto von Kotzebue1 (den 27 juni 181G ocli den 20 juli
1817). Invånarne liade då ännu icke sett några europeer
och mottogo främlingarne med en vänlighet, som utsatte
Kotzebue för svåra lidanden. Härom berättar ban följande:

»Så länge naturforskarne kringströfvade i bergen, underhöll
jag mig med mina nya bekanta, hvilka, då de erforo, att jag var
befälhafvaren, inbjödo mig i sina tält. Här utbreddes ett
smutsigt skinn på golfvet, hvarå jag måste sätta mig, och derefter
framträdde den ena efter den andra, omfamnade mig, ref sin näsa
starkt mot min och slutade sina smekningar dermed, att han
spottade i sina händer och derpå strök mig några gånger öfver
ansigtet. Oaktadt dessa vänskapsbetygelser behagade mig ganska
litet, fördrog jag allt tåligt; det enda jag gjorde för att något
hejda deras smekningar var att utdela tobaksblad. Dessa mottogo
infödingarne visserligen med mycken glädje, men de ville strax
å nyo börja med vänskapsbetygelserna. Nu grep jag hastigt till

1 Kotzebue säger, att ban var den förste sjöfarare som besökt ön. Detta
är dock oriktigt. Billings landsteg derstädes d. Lijlt 1791. Från fartyget såg man
flere infödingar äfvensom en bajdar, hvilken rodde fram längs stranden. Men
infödingarne blefvo bortskrämda genom några såsom signal affyrade gevärsskott
(Sarytschews Reise, II s. 91, Sacer, s. 239). Billings säger, att det ställe, der
han landsteg (sydöstra udden af ön), var nästan täckt med ben af sjödjur.
Vigtigt vore att få dessa närmare undersökta, då det ej är omöjligt att Stellers sjöko
(Rhytina) fordom tidtals kommit till denna kust. I alla händelser kan nian här
vinna intressanta bidrag till kännedomen om hvalarterna i Beringhafvet.

255

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:07:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaasien/2/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free